Monte Castello

Todi

Florence

Tågtidtabellerna gjorde att jag gav Florence en ny chans, och upptäckte då hur mycket jag gillar den här aspekten av staden.

Kulturskillnad

I Italien klockan halv tolv på natten ser man barn under skolåldern leka medan föräldrarna äter. Jag som trodde att alla småbarn gick och lade sig efter bolibompa ...

Tillbaka i Italien

Jag saknade Italien och bestämde mig för att återvända, även om det är bara för några dagar. Glad var jag att upptäcka att jag inte glömt den italienska jag kan efter fem dagar utanför Italien.

Att sitta på ett nattåg

Man har inte levt på riktigt förrän man provat att åkt nattåg med bara en sittplats tänkte jag då jag bokade tågbiljetten tillbaka till Italien i förrgår. Jag hade förväntat mig att det skulle bli en hopplös natt, men till min förvåning var det inte alls så hemskt. Värre var det för den amerikanska familjen som delade min sittkupé, stackarna var inte alls vana att åka tåg, så de trodde att wc:n som faktiskt var ganska fresh var något av det värsta som de sett.

Oväntat möte

Stuttgart är en stad i storlek med Helsingfors, men idag när vi var på stan träffade vi helt oväntat på en bekant!

Mumin

En bit av Finland i Tyskland hittar man i lägenheten hos en halvfinländsk tysk tjej. Det är så kul att upptäcka vilka bitar av Finland som hon samlat på sig.

Natt i Stuttgart

Stuttgart, Tyskland

157 meter

En rolig återförening

Ser du vad jag såg?

Vänner i Bern

Dog, alla schweizares spel. Jag har ännu inte träffat en person i Schweiz som inte tycker om att spela det. Passligt nog var vi fyra ivriga spelare som sammanstralades igar, sa det var Dog som gällde hela kvallen.

Bern, Schweiz

Gamla stan

Sommartid kan man aka med gummibat längs med floden

Reunion i Bern

Stadens symbol, björnen, representeras av fyra björnar mitt i stadskärnan

Tycker man om djur är det svart att inte tycka om de mysiga bjornarna

Schweiz

Man vet att man är i Schweiz när man ser möts av det här i tamburen 

Milano

 Igår kväll hade jag kollat in tågbiljetter till en det ena och än det andra stället, först imorse när jag vaknade bestämde jag mig för att packa min väska och fara till Bern i Schweiz. Riktigt så enkelt var det inte, för vill man njuta förmånen av att använda höghastighetståg finns det en överhängande risk att de är fullbokade. Så var fallet idag. Därför fick jag förmånen att stifta bekantskap med Milano, som jag hittills bara sett tågstationen av i flera repriser.

Eftersom det rundturen i Milano var helt oplanerad var jag helt oförberedd på vad staden har att erbjuda annat än dyra kläder, vilket inte precis intresserar en studerande som lever ur sin ryggsäck. Som tur var köpte jag en karta över staden, vilket annars är lite mot mina principer (istället brukar jag låna andras kartor eller ta en bild av en allmän karta, är man snål så får man också lida lite). För trots att tågstationen ligger i centrum gick jag 20 minuter förrän jag såg den första (och enda) skylten som visade mot stadskärnan. Det var en märklig upplevelse, nästan alla butiker längs med den enorma huvudgatan var stängda, och inte en turist syntes till.

När jag hunnit ge upp hoppet åtminstone två gånger om att någonsin hitta domkyrkan möts jag plötsligt av två köer, en lite kortare kö som gick till den enda öppna glassbutiken (en - i Milano!?) och en annan, helt extremt lång kö som jag följde i flera kvarter fram till domkyrkan. Det var en så sjukt lång kö att jag aldrig sett något liknande. Kön ringlade sig fram och tillbaka, kors och tvärs över torget utanför domkyrkan. Det var nästan omöjligt att ta sig genom de väggar av människor som kön utgjorde.

Jag var alltså inte särskilt imponerad, varken av staden, människorna (eller bristen på människor), eller utbudet av caféer (såg inte ett enda öppet café då jag gick de 30 minutrarna från tågstationen till stadskärnan).

Det som räddade mitt Milano besök var absolut hundparken som jag hittade på vägen tillbaka till tågstationen. Den var alldeles full med hundar som var okopplade och människor som umgicks. Jag lämnade alltså Milano med ett leende på läpparna ... Italienarna är verkligen riktiga hundmänniskor.

Hundarna - djurvännens höjdpunkt i Milano

Meterpizza

Nu snackar vi METERpizza

San Gimignano, Toscana

En stad känd för sina många klocktorn

De 13 klocktornen var imponerade, även om de ursprungligen var 72 st.

En vacker dörrklocka.
Ringen är förstås till för att du skall kunna binda din häst.

San  Gimignano är känt för sitt vin, så vinprovning var på sin plats

Lucca, Toscana

Idag var jag till Lucca, en stad som strax utanför Pisa, som är omgiven av en intakt stadsmur. Stadsmuren var förrädisk, den såg likadan ut hela varvet runt staden, så jag gick vilse mer än en gång. Jag kan inte skylda bara på muren, för nästan varje gång efter att jag gått in i en affär hade jag tappat riktningen när jag kom ut igen. Med andra ord såg jag samma gata x-antal gånger, så många gånger att det till slut blev riktigt pinsamt att igen gå förbi den där samma försäljaren.

Medan jag stod och väntade ut regnet såg jag några träd uppe på ett torn (se bild nedan). När regnet avtagit tog jag sikte på träden och började gå, och hittade ett vackert torn med en fin utsikt över stad. Uppe på tornet växte det faktiskt 4-5 träd.

Träd ovanför hustaken

Stadsmuren

Staden hade ett helt fantastiskt vackert torg som var omöjligt att få en bra bild på, men här är en lånad bild för att kunna dela med mig av känslan som präglar Lucca:

Soligt i Pisa

En till bild på tornet .. Man kan inte få nog av det.

Pisa, Toscana

Språkkurs avklarad (puh)

Lägenhet hittad (tjoho)

Nu, nu skall jag backpacka i några veckor. Imorse bestämde jag mig för att börja resan i Pisa.

Tornet i Pisa som verkligen lutar. Jag hade inte förväntat mig att det faktiskt skulle luta så mycket som det gör.

Det finns mera än ett lutande torn i Pisa

När regnet ställer till det

Tredje gången det regnar i Siena på en månad är morgonen då 200 studeranden skall ta sitt pick och pack och dra vidare. Låt mig säga såhär, det var många våta kappsäckar den morgonen. Det störtregnade hela förmiddagen.

Med min tältliknande outfit var båda jag och min väska torr. Jag skrattade gott åt hur jag såg ut, medan mina våta medstuderanden kallade mig för ett proffs.

Busstationen var översvämmade. De som hade rullväskor som var relativt torra, var inte längre torra efter att ha blivit dragna genom vattnet.