Siena

"Tack-tack"

Efter att ha gått på en språkkurs i över två veckor var idag första gången som jag under lektionstid hann slutföra en uppgift innan vi började gå igenom den. Vilken lyx.

Vår lärare har bokstavligen eld i baken, hennes favoritmetod kallar hon ”tack-tack”. Det innebär att hon snabbat rabblar upp några grammatikregler innan vi gemensamt börjar går igenom en uppgift. 

På måfå väljer hon ut vem som ska svara på följande uppgift, ingen har förstås ens hunnit läsa dem före vi börjar genomgången. I praktiken innebär det att jag de oftast inte har en aning om vad uppgiften går ut på, för instruktionerna kommer endast en gång och med blixtens hastighet. När det sedan plötsligt blir min tur att svara är det bara att hoppas av hela sitt hjärta att man hinner skapa sig en liten idé om vad uppgiften går ut på MEDAN man läser upp ett påstående som man sedan skall korrigera sekunden efteråt.

Efter fem timmar av en sådan undervisning kan man äntligen sätta sig ner och läsa rubriken på de uppgifter man gjort. 

Att (fortsättningsvis) bo på internat

Idag har jag utökat mitt förråd av husgeråd. Hittills har jag ätit från en liten engångsplasttallrik med hjälp av några plastbestick som jag tagit från en cafeteria och som jag diskar och återanvänder. Jag har verkligen fått upptäcka poängen med att använda en normalstor tallrik, för att äta från en assiett är verkligen frustrerande, inget hålls på fatet. Idag passade jag på att ta hem en normalstor plasttallrik från samma lunchrestaurang. Nu kan livet börja på riktigt ;)