... och skönhet för smaksinnet

Marknad i Siena 

betyder att jag har stoppat i mig smakprover av olika sötsaker, ost, vin, bröd, skinka och salumi om vart annat, 

allt i en stor salig blandning.

Lite regn skrämde inte bort blåsorkestern som överraskade med sin goda kondition. Deras förmåga att gå i takt med sina stycken var över det vanliga, för plötsligt satte hela samlingen iväg med snabba springsteg när de spelade en låt med högt tempo. Det skulle kanske vara något för Jeppo Ungdomsorkester?

Vad säger annars mina orkestervänner om deras klädsel? De hade en enorm fjäder på huvudet, som skulle sitta sådär lagom snett bak på huvudet.

Siena har ett oräknerligt antal julgranar. Varenda dag upptäcker jag en ny julgran i ett nytt hörn av staden. Till min glädje är alla julgranar ordentligt utsmyckade, tydligen har man här inte problem med tonåringar som roar sig med att förstöra juldekorationerna.

Ja vi hittade tyska pretzels! Jag har varit under starkt inflytande av mina tyska vänner som alla läääängtar efter sina pretzels. Inflytandet har varit så starkt att jag ett tu tre själv tror att jag är beroende av pretzels. Man blir som man umgås! Och pretzels är ju bara för goda.

Sienas specialitet att lura på turisterna, panforte. Fast den är faktiskt ganska god. Tydligen lyckades Siena lura mig med.

Bröd format till igelkottar och hjärtformade pestobröd.

Skönhet för ögat och örat

 Igår var jag på en pianokonsert. Salen var konserten hölls var otroligt vacker och musiken fascinerande. 

Lika intressant var det att se hur italienarna gör när de går på en konsert ... 

Två tyska vänner och jag

En "anspråkslös" takmålning

En annorlunda konsertupplevelse

Den här veckan har jag (äntligen) insett att det lönar sig att börja läsa de många mejlen som skickas ut via universitetet. Det damp nämligen ner ett mejl om en konserttillfälle som inkluderar alla fem sinnen. Speciellt intressant ur en blivande speciallärares synvinkel.

En intressant del av konserten var då publiken ombads sätta öronproppar i öronen och hålla ballongen i famnen. På så sätt kunde vi ta del av musiken genom de vibrationer som överfördes via ballongen. Det var faktiskt intressant, en helt ny sorts musikupplevelse.

Som följande fick vi lyssna till en berättelse med förbundna ögon. Berättelsen handlade om mat och verklighetstrogna ljud ingick. Före vi fick ta bort ögonbindeln fick vi också smaka på den rätt som tillagats. 

Det intressanta med det här inslaget var hur otroligt hjälplös (obehagligt hjälplös) jag kände mig med ögonbindel. Att förlora hörseln var inte nära på så obehagligt som att inte kunna se vad de andra gjorde. En intressant aspekt av språkinlärning.