Det som från början var en fix idé om att åka till Italien för att ta reda på hur länge det tar för en vanlig dödlig människa utan språkbegåvning att lära sig ett nytt språk är nu ett äventyr med två kvarstående månader. När jag steg på flyget i Vasa i augusti hade jag två tankar i huvudet, "det här blir katastrof" och "vilken idiot kom på den här idén". Nio månader senare vet jag följande:
- Man behöver inte ha ett språköra för att lära sig ett nytt språk, med en läraktig attityd och en vanlig envishet kommer man förvånansvärt långt. Om till och med jag, som avskydde allt som hette språk fram till att jag var 20 år kan lära mig ett helt nytt språk, då är ingenting omöjligt.
- Man kommer aldrig ut ur ett äventyr den samma som man var före man steg in i äventyret. Det blir antagligen inte som du tänkt dig, men det blir garanterat inte som det var förut. Låt inte alla dina knasiga drömmar ligga på hyllan och samla damm. Att prova på är aldrig ett misslyckande.
Kan man vara förälskad i ett språk? Jag är helt galen i italienska. Det enda som skrämmer mig med att återvända norrut är hur jag kommer att klara mig utan italienska.
tisdag, april 30, 2013
Tjuvtittning
Människorna i Siena laddar upp för sommaren med att ivrigt öva att slå på sina trummor och vifta med sina flaggor. Det finns en viss rytm som alla följer, oberoende vilken stadsdel man kommer från. När man minst anar det kan man av misstag komma på några ynglingar som tränar sig på denna makabra konst.
 |
| Flaggan från stadsdelen var jag bor |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)