Italienska påskägg

Avgiftsfria studier - tänk!

Idag fick jag en påminnelse som når alla universitetsstuderanden i Siena att komma ihåg att betala universitetsskatterna. På något sätt blir mina avgiftsfria universitetsstudier väldigt konkreta. Tänk att vi inget betalar! Tänk att vi studerar gratis. Tänk.

Dagens sång

Idag har jag hakat upp mig på melodin till den här sången,

 sjungen av den italienska artisten Elisa.

Byråkrati när det är som "bäst"

Hur svårt kan det vara att skaffa sig ett medlemskap till ett språklaboratorium? Ganska krångligt, om man är i Italien.

Tydligen räcker det inte med att vara på plats när kontoret är öppet. På tisdag eftermiddag fick jag instruktioner om att återkomma på onsdag före kl 14. På onsdag förmiddag får jag höra att jag måste komma tillbaka på torsdag före kl 12. Suck.

Varför de inte kan ge mig medlemskapet när jag väl är där förstår jag inte. De sitter ju där på sin rumpa, hur många gånger måste jag komma tillbaka för ha tillåtelse att få lämna in mitt foto och få en liten papperslapp i min hand!?

När man kan något från förut

Igår tangerade en föreläsning i lingvistik specialpedagogik. Jag blev helt eld och lågor över att för ovanlighetens skulle ha förhandskunskaper till det som behandlades. Det är inget fel med att upptäcka nya kurser i helt obekanta ämnen, men nog är det skönt när man för en gångs skull har en aning om vad som kunde tänkas att man tar upp under en lektion. Det är helt enkelt skönt att kunna gissa.

Till skillnad från idag, då vi under dagens lingvistik lektion pratade om saker som inte ens funnits i min begreppsvärld förut. Det spelar ingen roll hur bra jag förstår italienska när jag inte har en blekaste aning om vad begreppen som vi talar om faktiskt handlar om. Då går det inte ens att gissa vad det är vi riktigt pratar om.

Underskatta aldrig förhandskunskaper!

Hund på fest

Häromdagen hade min rumskompis en fest i lägenheten. Gissa om jag blev förvånad då jag såg att en av hennes många gäster var en hund.

Siena uppifrån

I helgen har jag haft finbesök från Finland och tack vare att vädret visade sig från sin bättre sida kunde vi utnyttja dagarna till att vara riktigt turistiga. I lördags var vi uppe i det här tornet, Torre del Mangia, ett av landmärkena i Siena.

På väg upp

Uppifrån

<3 Siena (ser ni det?)

Där Siena tar slut tar kullarna vid

Tittar neråt

Tittar uppåt

Efteråt besöket har tornet fått en ny glans sett från marken 

Såhär ser innergården på bilden ovan ut uppifrån

Let me introduce

Min söta kämpis! 

Ett proffs i köket

En solig helg

Lördags chill på torget. Solen och värmens entré har gjort att jag ätit säsongens första glass! Har inte köpt lösglass sedan ... november? Men nu är det definitivt dags att komma igång med glassätande. Jag inledde säsongen med att upptäcka en otroligt god russinglass.

PALM-söndag i Italien

Det här kallar jag en PALMsöndag! 9 av 10 italienare jag mötte på gatan bar på palm- eller olivkvistar.

Spello

Det här är Spello! En såååå söt stad som ligger i Umbrien. På en kulle förstås, det är de städer som jag faller lättast för. Och inte nog med det, från staden såg jag snötäckta berg! Gissa om jag var nöjd :)

Blommor utplacerade efter vintern

Grönt i mars

Berg snö berg kulle snö.

Varning för gamla män på cyklar?

Mimosa buskarna blommar för fullt. Så vackra!

SNÖ! På berget i bakgrunden alltså

Busstop!?!?

Bilder från Bevagna

Staden Bevagna (5000 invånare) ligger i Umbrien. Den lilla staden är tystlåten och mysig och ligger omgiven av kuller som man skymtar mellan husen.

50 meter ner

I Orvieto finns det en brunn som byggdes på 1500-talet för att tillgodose staden med vatten eftersom staden ligger uppe på en klippa. Brunnen är 50 meter djup och är en intressant upplevelse att gå ner i.

Nerifrån upp

Uppifrån ner - 50 meter djup 

Bottnet av brunnen

Förvirrad finländare i ett italienskt bibliotek

Jag har tidigare kommenterat att biblioteksväsendet i Siena har gett mig en del huvudbry, dagens besök inräknat.

För att överhuvudtaget komma in i biblioteket måste man lämna sin väska obevakad utanför entrén, fast vid det här laget är det redan vardagsmat även för mig. Det gäller alltså att plocka på sig alla värdesaker man har i väskan och allt det material man behöver i biblioteket.

Den "ultima biblioteksupplevsen"

Jag har aldrig varit så uppmärksam på hur mycket jag behöver en penna på biblioteket som jag är här, där man förutsätts skriva ner boktitlar med sitt eget blod. Det finns helt enkelt inga pennor att låna. Du har din egen eller du har ingen, punkt slut.

För att kopiera några sidor ur en bok skall jag fylla i en lapp för att få bläddra i boken några timmar innanför bibliotekets väggar. Nej förresten, jag fyllde i fel lapp, för den bok jag vill ha får jag faktiskt ta hem, bara jag fyller i den här andra lappen och inte den första. Vill jag kopiera några sidor skall jag skaffa bibliotekets kopieringskort. Kortet fyller man på i en automat som bara tar mynt. Bredvid den finns en annan apparat som växlar dina pengar så du får dessa mynt. Sist och slutligen inte alltför krångligt.

Att förnya lånade böcker går bara om du lämnar in böckerna över natten och kommer tillbaka nästa dag och plockar upp dem. Eller så förnyar du dem direkt men får då bara några dagar på dig tills de skall lämnas in på nytt.

Jag gör mitt bästa för att hänga med i svängarna, ibland är det dock lite svårt att tänka vad som riktigt är meningen med alla procedurer!

Den mörka fasen

Att lära sig ett nytt språk är ingen dans på rosor. Det finns definitivt dagar då man önskar att man aldrig någonsin gett sig in i leken och då man funderar på vilken idiot det var som fick idén att lära sig ett nytt språk. Idag är definitivt en sådan dag, med engelska. Jag försöker att inte avsky stela bedömningsskalor alltför mycket, men det är svårt.

Mike

I september såg det ut såhär: 

http://ida-ly.blogspot.it/2012/09/en-ny-bekantskap.html

Några bilder från helgen - Orvieto

Det här är Orvieto. 

Jag får aldrig nog av att beundra den vackra domkyrkan 

eller den storslagna utsikten från staden som tar slut vid en brant klippa.

                

                          Domkyrkan är lika häpnadsväckande
såväl som i dagsljus...

... som i skymningen.