Tillbaka till Siena

Om ändå inte ...

Good night, sleep tight, don't let the bed bugs bite.
I hate bed bugs.

Bra sällskap i Stockholm

På åländskt vatten

Och varför man spelar låten som kännetecknar Titanic-filmen på en färja är ett mysterium.

Stockholm

Italien visade inte sin bästa sida angående vädret - men det gör Stockholm!

Mysterium löst

Jag har nog undrat om det var jag som blivit dålig på att packa min ryggsäck eller varför det alltid är så trångt för benen när jag åker långfärdsbussar i Italien. På bussen intill Stockholm löste jag mysteriet - våra nordiska bussar har betydligt mera benutrymme än de italienska, så väskan ryms bra på golvet intill benen.

Oönskad snö

Imorse bad jag Italien om bättre väder och fick det här. Typiskt nog så kommer det snö just den dagen då jag måste ta mig till Pisa. Jag som hade tänkt ta ett senare tåg fick istället eld i baken när jag idag efter lunchen såg att det snöade. Jag slängde en massa random saker i väskan, tog paraplyet i handen och rusade iväg till tågstationen. Tanken att tågen skulle bli inställda för resten av dagen på grund av snön fick mig att glömma allt vad som heter den perfekta packningen. Resultat blir att jag får leva på det som finns i väskan fram till onsdag. Åtminstone sitter jag nu på tåget till Pisa för att imorgon bitti flyga till Stockholm, och det är de som är huvudsaken.

Sett från ett fönster

Just nu är vi bara fyra tjejer i min lägenhet. Bortsett från alla gäster och vänner som kommer och går förstås, när man minst anar det stöter man på en ny person i köket eller hallen. I alla fall har vi två rum som står tomma, den ena med fönster mot vår lilla innergård. Med betoning på liten.

Innergård italiensk stil

Utsikt från fönstret

Potatis i glöden

Ett annat sätt att tillreda potatis. Två timmar inbäddad i varm aska.

Regnigt värre

Kom igen Italien, jag vet att du kan visa dig från en bättre sida!

Färger i regnet

Fredag klockan 18.30. 

På väg hem från dagens föreläsningar.

När någon tror på en

Då jag gick en italiensk språkkurs i somras hade jag oturen att få den mest opedagogiska läraren någonsin. Det hjälpte inte precis att jag studerat pedagogik i tre och år och har ett relativt bra hum om hur en lärare inte borde vara. Min lärare för språkkursen uppfyllde i princip alla idéer jag hade om hur en lärare inte skall vara och göra. En av hennes största tabbar var att hon istället för att tro på sina elever  och deras förmåga att lära sig det hon lärde ut fick dem att känna sig värdelösa.

Men idag är det en ny dag, för idag har jag träffat en språklärare som är hennes klara motsats. Jag har aldrig förut träffat någon som trott på min förmåga att lära mig något så mycket som läraren jag träffade idag gör. Vilken SKILLNAD!

Nutella

Det här har jag lärt mig i Italien. Rätten kallas Nutella + sked och ger resultatet dåligt samvete.

Skillnad Sverige Italien

Bortsett från att jag har glömt bort några av mina koder har jag haft en ytterst positiv upplevelse av att köpa biljetter på internet för min lilla Sverige resa som närmare sig med stormsteg. Jag behöver inte ens skriva ut biljetten, det räcker med att jag visar den på min telefon! Sådana nymodigheter har jag inte stött på här, här får man minsann söka land och rika efter någon liten butik som har en gammal printer. Jag har på känn att min resa till Sverige kommer att påminna mig om vissa nymodigheter som jag lärt mig att inte ta för givet.

Konst och aperitivo

Igår ställde min vän ut sin konst för första gången. Jag var fascinerad av konceptet, så jag tog några bilder för att låta er få veta hur det hela gick till.

Mina två favoriter

I Italien finns det konceptet aperitivo, som för mig var något helt obekant före jag kom hit. En aperitivo är en typ av snacks som man äter före middagen. Det går ut på att man köper en alkoholhaltig dryck, t ex ett glas vin i en bar och så får man fritt plocka åt sig av de snacks som finns framställda. Det brukar finnas olika typer av bröd, blandningar att sätta på brödet, pizza, bruschetta, ost- och skinka bitar, grönsaksbitar, chips, nötter och friterade bröd- eller grönsaksbitar. Kort sagt, väljer man rätt ställa för en apiritivo finns det inga behov av att äta middag. Att gå för en aperitivo är ett enkelt och roligt sätt att träffa vänner och bekanta. Det finns också otaliga ställen som erbjuder aperitivon om kvällarna.

För att komma tillbaka till konstutsällningen, var det alltså min vän som ställt ut sin konst för första gången i samband med en aperitivo. Det som gjorde hela tillställningen så mysig var att baren var otroligt liten, alla möbler var udda och passade inte ihop, maten var delikat, vinet var specialbeställt för tillfället och serverades av en man i kostym, musiken var bra och spelades med lagom hög volym och stämningen var avspänd och positiv.

En liten bar. Precis så här bred var den.

Claudia som står för konsten i mitten.

En sång på italienska

Jag har egentligen aldrig varit i kontakt med italiensk musik före jag kom till Italien. Kanske är det just därför som jag tycker det är så intressant att upptäcka vad man lyssnar på här. Är du också lite nyfiken, lyssna till exempel på den här sången. Jag älskar hennes självsäkra och passionerade röst, lite mer så önskar jag att vi också var uppe norr.

Chiacchiere

En typisk sötsak som italienarna äter den här årstiden är chiacchiere.

På italienska betyder chiacchiere småprat eller skvaller. Degen är gjord av socker, ägg, mjöl, salt, smör och likör och vi lät den bearbetas i en brödmaskin varefter vi kavlade och plattade ut den i en pastamaskin. De färdiga bitarna friterades och toppades med pudersocker. 

Hur smakar de då? Ungefär som jag föreställer mig att friterad kex skulle göra. 

En pastamaskin

Bitarna friteras

Färdiga chiacchiere, bara pudersockret fattas

Sett på torget

På torget i Siena står det nu något som ser ut som ett skjul. Där kan man köpa friterade sötsaker typiska för karnevalen som firas den här årstiden i Italien. Idag såg jag en i personalen som såg ut att längta efter ett annat jobb...

Hemmagjorda gnocchi

Gnocchin är i princip små pastaklumpar som ofta är gjorda på potatis. 

Vi gjorde gnocchin med potatis och pumpa. Efter att ha ångkokat grönsakerna pressade vi dem och blandade ut dem med en massa mjöl. Sen var det bara att göra lång stänger av degen och rulla bitarna till små bollar. Bollarna skall koka i någon minut och är sedan redo att ätas med en sås gjord på t ex salvia eller pesto.

Okokta

Reda att avnjutas

Har jag någonsin uttryck min frustration över mina ytterst begränsade möjligheter att forma layouten på mina inlägg!? Jag hoppas ni har överseende, med varje inlägg med bilder bråkar jag åtminstone fem minuter, och oftast slutar det enda med att det ser ut som detta, helt osymmetriskt. SUCK.

Till minne av snön

Jag minns några snöiga dagar i Milano.

Bara de grövsta kängorna duger i italiensk snö

Underhållande felsteg

Jag har tagit mig an en ny utmaning i min språkinlärning - att göra intervjuer på italienska. Och sen skriva en artikel om dem på svenska. Det visade sig inte vara särskilt enkelt, det löjligaste är att min största utmaning var att lyckas pricka rätt artighetsfraser i intervjustundens hetta. Höjdpunkten var när jag hälsade god fortsättning på kvällen åt en äldre dam klockan 12 på dagen.

Man skall inte vara rädd för att tappa ansiktet om man bestämt sig för att lära sig ett nytt språk!

Lago di Pusiano, Milano

Dagen före himlen fällde ner 30 centimeter snö så var vädret så här fint. Bilderna är tagna från en sjö som heter Lago di Pusiano och ligger norr om Milano.

                  

En fallskärmshoppare

Sugen på kaffe?

McDonalds sätt att variera det italienska kaffet. De lägger till grädde. MYCKET grädde.

Jag betedde mig nästan som en amerikan när jag såg McDonalds i Torino, har inte sett en McDonalds sedan jag lämnade det finländska plattlandet. Inte för att jag är så speciellt förtjust i deras utbud, men jag kunde ändå inte låta bli att insupa atmosfären av flott och åter flott.

I Siena som är en stad i storlek med Vasa finns det ingen McDonalds. Det fanns en för några år sedan, men den blev tvungen att stänga. Här är det pastan och pizzan som sitter på tronen.

En rundtur i Torino

Här är några av mina bilder från Torino, var jag var förra veckan tillsammans med en god vän. Vi tycker båda mycket om att resa, så vi brukar försöka passa på att upptäcka ett nytt ställe varenda gång vi träffas. Tyvärr träffas inte vi tillräckligt ofta.

Torino

                 

Ser du vad jag ser? BERG! I love them.

                                         

Jag ser inte riktigt klok ut!

Min svaghet - berg. Med snö på.
Det kan inte bli bättre.

Utanför det här skyltfönstret stod vi och
dreglade så pass länge att killen i kassan fick sig ett
gott skratt.  Då kunde vi inte annat än gå
 in och beställa en enormt god tårta, monte bianco.
Tänk maräng och choklad och så kan
ni gissa hur god den var.

Den här bilden uppfyller alla mina stereotypiska bilder om hur det är i Italien.

SLUTLIGEN

Vad är Torino om inte Juventus.