Länge sedan jag varit så avspänd som idag, jag har absolut ingenting på gång. Tomheten väcker min nyfikenhet om hur den tyska grammatiken ser ut. Jag njuter av varenda minut som jag får sitta i en soffa (något jag saknar i Siena) och se solen lysa in genom fönstret. Det borde betyda att snön smälter och att jag kanske kan bege mig hemåt imorgon.