En flopp

Som jag nämnde tidigare väntade jag idag på att få tala med en professor. Resultatet av två timmars väntan utanför hennes dörr var ett kort samtal med en hålögd och utmattad person. Mitt försök att fatta mig så kort som möjligt ledde till att hon frågade om jag kan engelska. Vilken förolämpning alltså! Åtminstone skrev hon sitt namn på mitt papper.

Universitetsvärlden

Att få tag på en professor är inte enkelt varken i Finland eller i Italien. Skillnaden med att vara i Italien är att här får tampas man om en muntur med professorn tillsammans med många andra studeranden. Man skall alltså inte vara rädd för varken folksamlingar eller att armbåga sig fram. Inte en särskilt bekväm situation för en finländare alltså. Jag tror inte att jag är den enda finländaren som är ovan att köa.

En ointressant detalj - idag hittade jag ett karakteristiskt hundhår från min hund i Finland, som jag inte träffat på tre månader, på en tröja som jag köpt i Italien. Hur är det möjligt?