Italienska högtider - 13.12

Till min stora förvåning firas Santa Lucia också i Siena! Här hölls det en marknad med lokala godsaker till hennes ära. Och den var minsann fullproppad med godsaker - socker, nötter och choklad om vartannat.

Italienarna har verkligen på klart att socker passar bra med allt, varenda tänkbar frukt och nötsort hittar man med ett "sockerskal" runt (jag kan inte hur jag än försöker komma på hur man säger "candied" på svenska, kanske någon kan hjälpa mig?).

Överlevnadsguide

för att gå på en toskansk marknad veckorna inför julen - det jag önskar att jag skulle ha vetat några timmar tidigare

Det här såldes i varje marknadsstånd:

Brigidini (se bilden till vänster) - söta "chips" med smak av anis.

Torrone (se bild här) - en sorts nougat typisk för den italienska julen

Men varför det var en enorm kö in till kyrkan, det förstår jag ännu inte. Jag måste följa strömmen för att ta reda på. När jag äntligen kom innanför tröskeln såldes det ljus och brödbitar, och de gick åt som smör i solen. Efter att ha stått och trängts en bra stund kom jag in i kyrksalen där folk delade upp sig i olika köer, en kö framför varje präst. Jag fick ingen klarhet i vilka ritualer som försegick, men skönt var det att komma ut på gatan igen efter trängseln.

Här finns ett fotogalleri från marknaden med sevärda bilder:

http://www.sienafree.it/siena/142-siena/43441-la-festa-di-santa-lucia-a-siena-fotogallery

Ett språk är mera än orden

Igår hände något som kändes stort efter en hel termin i Italien utan att ha stött på andra nordbor. Jag var på kursinformationstillfälle och professorn var en dansk kvinna som pratade vem vet hur många språk. Det måste vara ovanligt med nordbor på universitetet, för också hon kommenterade under tillfället att "ja och vi förstår varann".

Idag ska jag skriva ett mejl åt henne med några frågor. Det är dock inte så enkelt, för beroende på vilket språk jag skriver kommer jag att använda helt olika tonfall och sätt att formulera mig.

Naturligast vore det att skriva på italienska, för vi är i Italien och båda av oss talar italienska. Italienska formuleringar känns dock alldeles alldeles för stela och formella för kommunikationen mellan två nordbor.

Engelska skulle också vara ett smidigt alternativ eftersom kursen handlar om akademisk engelska. På engelska behöver jag inte vara riktigt lika stel som på italienska. Det som gör engelskan svår i det här fallet är att vi inte befinner oss i en engelskspråkig miljö varav jag har känslan av att mina formuleringar skulle vara italienska men med engelska ord.

Kvar blir det då svenska. Fördelen med svenska är att jag bäst känner till de kulturella normerna och att jag vet att två nordbor är två enkla människor utan behov av alla världens formaliteter som italienarna älskar. Men att skriva ett mejl på svenska ... känns lika konstigt som att skida i juli.