Jag håller på att intala mig själv att det inte är hela världen fastän jag högst antagligen kommer att bli underkänd i morgondagens språkprov. Vem bryr sig om sex studiepoäng, egentligen ... Det borde åtminstone inte jag göra som inte ens har nytta av studiepoängen i min examen. Däremot får självförtroendet sig en ordentlig törn när jag inser att jag tillåtit mig själv att läsa språket på en nivå som jag inte når upp till.
Jag får försöka acceptera att optimisten i mig har grävt en grop framför min fötter, men att man med gott humör kan fortsätta vandringen även om jag har lite mull i fickorna.
