Mitt italienska äventyr

Det som från början var en fix idé om att åka till Italien för att ta reda på hur länge det tar för en vanlig dödlig människa utan språkbegåvning att lära sig ett nytt språk är nu ett äventyr med två kvarstående månader. När jag steg på flyget i Vasa i augusti hade jag två tankar i huvudet, "det här blir katastrof" och "vilken idiot kom på den här idén". Nio månader senare vet jag följande:

- Man behöver inte ha ett språköra för att lära sig ett nytt språk, med en läraktig attityd och en vanlig envishet kommer man förvånansvärt långt. Om till och med jag, som avskydde allt som hette språk fram  till att jag var 20 år kan lära mig ett helt nytt språk, då är ingenting omöjligt.
- Man kommer aldrig ut ur ett äventyr den samma som man var före man steg in i äventyret. Det blir antagligen inte som du tänkt dig, men det blir garanterat inte som det var förut. Låt inte alla dina knasiga drömmar ligga på hyllan och samla damm. Att prova på är aldrig ett misslyckande.

Kan man vara förälskad i ett språk? Jag är helt galen i italienska. Det enda som skrämmer mig med att återvända norrut är hur jag kommer att klara mig utan italienska.

Tjuvtittning

Människorna i Siena laddar upp för sommaren med att ivrigt öva att slå på sina trummor och vifta med sina flaggor. Det finns en viss rytm som alla följer, oberoende vilken stadsdel man kommer från. När man minst anar det kan man av misstag komma på några ynglingar som tränar sig på denna makabra konst.

Flaggan från stadsdelen var jag bor

Lejonets gap

Gårdagens upptäckt - man ser ju rakt igenom lejonet !

Domkyrkan i Siena

En man på en stege

Runt hörnet var jag bor ser man detta

Talamone, på en udde i Toscana

Nära Grosseto, i södra delen av Toscana, hittar man Talamone som är en liten stad belägen på en udde som består av klippor. För att ni skall förstå känslan av stället lånar jag en bild från Wikipedia:

Talamone, bild från Wikipedia

Mina bilder:

Bra försök

Så här gick det i helgen då vi skulle skypa med våra väninna i Tyskland - vi lyckades skypa med oss själva. Det faller definitivt in i kategorin billigt roligt.

Festligheter för Santa Caterina

Ett kropplöst huvud såg jag inte igår då heliga Caterina firades igår på torget, däremot en ordentlig tillställning på torget med tal, viktiga personer, flaggor, trummor, representanter från olika institutioner (t ex från brandkåren, röda korset...).

Italienska högtider i Siena

Några rader om italienska högtider som är aktuella just nu i Siena.

En liten del av processionen

I torsdags, 25 april, firar italienarna att de blivit fria från nazisterna. Med andra ord betyder det att italienarna ser på dagen på samma sätt som vi ser på vår självständighetsdag. Den 2 juni firar man att Italien blev en republik, men det verkar som att italienarna ser dagen de blev fria från nazisterna som en viktigare dag. Den 25:e april är här en ledig dag och italienarna åker ut på utflykter, endera för att besöka en annan stad och äta en stor lunch eller på en picnic ute i naturen.

I Siena firar man idag (28.4) sitt viktigaste helgon, heliga Katarina. Hon ansågs leva speciellt nära Gud och är en viktig symbol för Siena eftersom hon kom härifrån. Häromdagen fick jag reda på att hennes kropp finns balsamerad och öppen för allmänheten att se i en liten kyrka här i Siena medan hennes huvud och ett av hennes fingrar finns i en annan kyrka, också de fyllt synliga. Idag när man firar henne går man bland annat en procession med hennes kroppsdelar.

En av stadsdelarna i Siena har på gång en fest som heter duga. De har ett festprogram som sträcker sig över två veckor och med ett flertal aktiviteter varje dag. Söndag morgon klockan nio vaknar jag av att det låter som åskan släppts lös i staden. Genom mitt fönster ser jag människor från Siena, utklädda i medeltida kläder, paradera runt runt runt stadskärnan med åtminstone 10-15 trummor som de ivrigt slår på. De måste ha gått flera varv runt staden, för de höll på i åtminstone en timme och såg till att inte en enda kotte i Siena kunde sova.

Maremma i Toscana

Efter att ha bott i Toscana sedan augusti är ordet maremma vid det här laget välbekant. Människorna i Toscana använder det som ett förstärkningsord/svärord. Däremot var det inte förrän förra veckan som en kompis berättade åt mig att ordet kommer från att det finns en region i Toscana som heter Maremma, och att det var dit som pesten först anlände och sedan spreds till resten av Toscana. Därför används namnet ännu idag som ett ord för att uttrycka något negativt.

Bara någon dag efter jag fick reda på att det finns ett ställe som heter Maremma blev jag erbjuden av en grupp vänner att följa med på en utflykt till just Maremma. Efter att ha suttit fast i trafikstockning en timme strax utanför Siena (15 km på 1 h) kom vi så småningom oss fram till kusten och Maremma. Trots att vädret var molnigt var det så pass varmt att vi kunde ta oss en tupplur på stranden i bara t-skjorta.

Baksidan med kollektivboende

Nej, det är inte en mardröm, det är en vanlig dag i mitt kök.

Suck.

Spanskt besök

Den här veckan har jag min goda spanjorska vän på besök. Vi lärde känna varandra under höstterminen och det är nu mycket roligt att ha henne tillbaka i knutarna!

Bättre med jackan på

"Va, du kan inte vara finländare!" är en kommentar som jag fått höra upprepade gånger den här veckan när min italienska vänner och jag har helt olika åsikter om hur varmt det är utomhus. Så här såg det ut i torsdags. Det är alltså inte jag som går med shorts utan tvärtom.

Finland och Italien

Jakten på hemresan

Efter att ha varit på jakt efter en överkomlig flygbiljett hem i ett par veckor har jag kommit fram till några saker:

1. Det BORDE gå att resa från Toscana till Österbotten på ett dygn, utan att övernatta på något flygfält.

2. Det är INTE ok att lägga ut en huvudlös summa pengar på en resa som kräver ett oändligt antal byte av transportmedel.

Tyvärr är det helt omöjligt att kombinera dessa båda krav. Jag har alltså fått tänja både på min tidtabell och min flexibilitet för att ha en chans att ta mig till norrut.

Resultatet? Det kan inte hjälpas, jag måste sova en natt på en flygplats och börja jobba i Finland en dag senare än jag velat. Min enda tröst är att flyget från Italien är på kvällen så jag har gott om tid att ta mig till flygplatsen och att jag hittade en flygbiljett till Österbotten för mindre än 200 euro.

Det där med posten

Jag har fått en ny livsuppgift som postinsamlare. Ja-a, eller skall vi säga så att mina vänner anser tydligen att det är tryggare att deras post anländer till min postlåda än deras egen. Själv har jag inte stort förtroende för min postutdelare eftersom min roomie väntade förgäves på ett paket i höstas. Var paketet hamnat är fortfarande ett mysterium. Tydligen är ändå min postlåda tryggare än andras postlåda, vilket kanske säger något om posten här.

Vad jag tycker om Sienas postkontor, det skall jag inte gå in på den här gången. Föreställ er ett stekhett rum proppfullt med människor som gör allt för att slippa kösystemet och otrevlig personal som helst skulle se att du drar dit pepparn växer ... Inte min favoritplats alltså.

Bristande fiskkunskaper

Dagens udda händelse var definitivt då min professor frågade mig hur man uttalar skrei (en typ av torsk) på norska. Nu sitter jag och funderar om jag någonsin ens ätit torsk. Äter vi mycket torsk i Finland?

Han blev förstås besviken att hans unika nordiska exemplar i klassrummet inte ens visste vad skrei var för något, och undrade om jag överhuvudtaget äter fisk. Själv tycker jag att jag äter ganska mycket fisk i Finland och skulle förstås imponera honom med alla de fisksorter som jag är van med att äta ... bara för att inse att jag inte har en blekaste aning om hur man pratar om fisk på vilket som helst annat språk än svenska.

Idag var nog inte min dag för att briljera.

Kursupplägget i Italien

Jag blir inte klok på det det italienska universitetssystemet! Över påsken hade vi en "liten" paus från en kurs på tre veckor, och har nu hunnit ha exakt fem lektioner förrän det är dags för en ny paus på två veckor. WHAT!? Vad är det för vits att gå en kurs om den aldrig går!

Veckans Siena bilder

Att Italien är fasinerande och Toskana vackert, det är inget nytt, men jag måste ändå säga att Siena är min absoluta favoritplats. Det är så otroligt vackert här! Med tanke på att jag varit här sedan början av augusti och tycker jag att det säger någt att jag fortfarande hittar nya vinklar att fotografera. Det här är den senaste veckans bildskörd från min favoritstad. 

Igår ramlade jag av misstag in på den här gatan

Syrener i blom

Nyutslagna löv

 

Siciliansk musik på en trädgårdsöppning

San Galgano

Trettio kilometer utanför Siena finns ruiner av San Galgano, en före detta klosterkyrka. Kyrkan byggdes på 1200-talet på grund av det stora antalet pilgrimer som reste genom området. Redan på 1500-talet började kyrkan förfalla och  1786 rasade taket. Idag är ruiner restaurerade och det är definitivt en mycket vacker plats!

Chiusdino, staden som turisterna glömde

Chiusdino är en liten stad på en kulle i Siena dit inga turister hittar. Ett bättre exempel på en genuin toskansk småstad ute på landet är svår att hitta. Medan jag stod och drack en espresso på ett café lade jag märke till att en dryck som i Siena kostar åtminstone 5 euro kostar utanför turiststråket 2,50. Förutom billigt kaffe njöt jag av storslagna vyer över det toskanska landskapet och den mysig staden med dess smala gränder och brokiga hus.

 

Arbete med utsikt