Före
- nervösa var bara förnamnet på hur vi kände oss
Efter
Som lamm som just sluppit ut på grönbete dansade vi in till stan och firade med en segermåltid på torget. Det var förstås pizza och kaffe, vad annars då man är i Italien.
Såhär får man studiepoäng i Italien. I ett ihopstansat häfte. Jag tror att teknikens underverk glömde att göra entré i den italienska universitetsvärlden.
Hur gick det då, min examen? För dig som inte klurat ut vad som står i mitt häfte kan jag säga att det gick jättebra! :)
Kunskapens vägg lyckades jag banta ner till 11 sidor fullproppade med huvudbegrepp och nyckelord. Jag överträffade mig själv och lyckades faktiskt trycka in de flesta av dessa begrepp i mitt huvud.
När jag stod öga mot öga med min professor insåg jag att mina farhågor var sanna, det var inte bara ett detaljrikt innehåll i kurslitteraturen, hela tenten bestod av detaljfrågor. Två frågor fick jag, och det hela var över på ungefär fem minuter. Vitsordet fick jag direkt i handen.
Det här blir nog den här bloggens längsta inlägg någonsin. Men jag kan ändå inte låta bli att kommentera dessa frågor som gav mig vitsordet jättebra. Först bad min professor mig beskriva Bartletts teori. Det som gjorde att jag mot förmodan kom i håg just Barlett och hans teori bland en djungel av namn på olika psykologer var att jag bredvid hans namn ritat en bild på leken "trasiga telefonen". Alltså beskrev jag hur man leker trasiga telefonen åt min professor.
Den andra frågan handlade om Paivio och la teoria della doppia codifica. Vad nu sen det är på svenska eller engelska vet jag inte (säger något om hur stor nytta jag kommer att ha av den här kunskapen i framtiden..). Den här frågan var betydligt enklare eftersom jag nu både fick veta namnet på gubben och på hans teori innan jag skulle förklara den.
Vad har jag lärt mig idag? Underskatta aldrig leken den trasiga telefonen.
Visdomsordet för dagen när världens mest detaljrika tent skall avläggas hittar vi i en bok -
"facts are just stupid things".
