Både resväskan och jag kom oss hela vägen fram till Siena, trots att jag i Stockholm tvivlade att någon av oss skulle klara oss hela vägen fram enligt ursprungsplanen. En språngmarsch senare (länge sedan jag haft så hög puls, trodde jag höll på tappa medvetandet) slank jag in på planet fast övertygad om att min resväska inte har lika snabba ben som jag har. Tji fick jag, för nog var det min lila och gröna resväska som rullade rakt in i mina armar i Rom.
Väl tillbaka i Siena blev det en gourmé måltid (läs in sarkasmen) med varor jag lagrat i torrskafferiet. Däremot hade jag ganska kul åt det som jag trodde var en krossad tomat-blandning, för ut ur burken rullade hela körsbärstomater.
