Sanningen om vintern

Snöns baksida

Min vintervärld

Det här är Finland - och visst är det vackert.

Unreal

Overkligt bra, speciellt sällskapet men också vintervyerna.

Omöjligt att slippa fram

Jag som tyckte italienarna hade konstiga sätt att parkera inser nu att vissa finländare inte är så mycket bättre!

God jul

Återförenade

Att komma hem

När blev mina småsyskon så här stora!?

Pepparkaksbagare

Alperna ovanifrån

Jag vaknade från en tupplur till det här:

Fyra länder på en dag

Mina vänner i Siena kunde inte tro sina öron när jag sade att jag behöver en buss- och en tågresa och två mellanlandningar med flyget för att komma hem. Själv tycker jag inte att det är så illa. Det är bara när jag jämför med mina tidigare resor som jag inser det är lite bakvänt, eftersom mina resor till Australien också haft två mellanlandningar.

Bortsett från att jag idag grälat med biljettautomater i Rom och sovit bort en stor del av min restid träffade jag i Köpenhamn två österbottningar varav den ena hade en fru som också varit på utbyte i Siena.

I Stockholm höll jag på att falla i fröjd över utbudet av svensk litteratur. Ja, för det var före jag hittade godishyllan... Godishyllan alltså, det är så här som en godishylla ska se ut!

En skrämmande observation, jag trodde att Stockholms flygplats låg alldeles intill havet, tills jag slutligen insåg att det gråa mörka inte var vatten utan SNÖ. Inte ett bra drag av en finländare.

En biljettautomat i Rom

Att allt kan hända när man reser, det borde ju inte vara någon nyhet. Fast nog känns det ju ändå ganska typiskt att små saker som inte borde krångla tar tillfället i akt.

Till exempel tyckte biljettautomaten att jag inte behövde få tillbaka någon växel efter mitt biljettinköp. Mannen i luckan var dock hjälpsam, två euro kunde jag då direkt bara jag gick hit och gjorde det där och tryckte där och bekräftade det där. Men för att få tillbaka den återstående tio euron måste jag fylla i ett formulär och vänta på att bli uppringd, ja och sen efter det tappade jag tråden.

Jag kan helt enkelt sammanfatta det med ett ord - "smidigt".

Ps. Tidigt Imorse när jag väntade på bussen sjöng fåglarna för mig. 19:e december i Italien.

Finland nästa

Ikväll säger jag hejdå till Siena och den mysiga julbelysningen för att imorgon dimpa ner i den finländska skogen. För att flyga till Kronoby-Kokkola flygplats är väl ändå nästan som att dimpa ner i skogen?

Jag undrar om jag imorgon på flygplatsen i Rom skall säga "hej jag vill flyga till Kokkola" eftersom coccola på italienska betyder att mysa. Det skulle garanterat orsaka munterhet.

Siena i julskrud

Italiens utbud på sirap

Sienas största supermarket bjuder på en sorts sirap, direkt från Kanada i en glasflaska för "endast" 5 euro.

Mössångest

I kväll blev jag påmind hur min mor brukar sucka över att jag har så svårt att hitta en mössa som jag tycker om när mina vänner fick stå ut med min beslutsångest. Men det är verkligen svårt att köpa en mössa, för oberoende hur många mössor jag provar faller de alltid i någon av de följande kategorierna:

1. Smurfkategorin. Då man känner att en blå ansiktsfärg vore det enda som skulle fullborda smurf-förvandlingne. Mössan sitter ungefär lika bra som en kockmössa.

2. Korvskinnskategorin. När mössan sitter som klistrad längs med huvudet och håret sitter som klistrat mot huvudet när huvudet benådats från mössans beröring.

3. Påskategorin. Då mössan hänger som en stor slapp påse bakpå huvudet. Lika snyggt som att ha en plastpåse på huvudet.

Och då har jag inte ens examinerat färgvalet på mössan. Men den historien lämnar jag tills en annan gång.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det är ingen slump att jag har två mössor på mitt huvud. Det kanske är det enda sättet för mig bemästra mössångesten.

Vädrets överraskningar

17:e december och ett utdraget åskväder. Det känns overkligt!

Mitt sätt att göra ingenting

En riktigt härligt tom söndag. Jag har roat mig själv med att sträckläsa andra boken i triologin om The hunger games och spela ett beroendeframkallande spel på telefonen. Inte precis två aktiviteter att skriva i CV:n, men alla har vi vårt sätt att göra ingenting.

Mysigt i mörkret

... och skönhet för smaksinnet

Marknad i Siena 

betyder att jag har stoppat i mig smakprover av olika sötsaker, ost, vin, bröd, skinka och salumi om vart annat, 

allt i en stor salig blandning.

Lite regn skrämde inte bort blåsorkestern som överraskade med sin goda kondition. Deras förmåga att gå i takt med sina stycken var över det vanliga, för plötsligt satte hela samlingen iväg med snabba springsteg när de spelade en låt med högt tempo. Det skulle kanske vara något för Jeppo Ungdomsorkester?

Vad säger annars mina orkestervänner om deras klädsel? De hade en enorm fjäder på huvudet, som skulle sitta sådär lagom snett bak på huvudet.

Siena har ett oräknerligt antal julgranar. Varenda dag upptäcker jag en ny julgran i ett nytt hörn av staden. Till min glädje är alla julgranar ordentligt utsmyckade, tydligen har man här inte problem med tonåringar som roar sig med att förstöra juldekorationerna.

Ja vi hittade tyska pretzels! Jag har varit under starkt inflytande av mina tyska vänner som alla läääängtar efter sina pretzels. Inflytandet har varit så starkt att jag ett tu tre själv tror att jag är beroende av pretzels. Man blir som man umgås! Och pretzels är ju bara för goda.

Sienas specialitet att lura på turisterna, panforte. Fast den är faktiskt ganska god. Tydligen lyckades Siena lura mig med.

Bröd format till igelkottar och hjärtformade pestobröd.

Skönhet för ögat och örat

 Igår var jag på en pianokonsert. Salen var konserten hölls var otroligt vacker och musiken fascinerande. 

Lika intressant var det att se hur italienarna gör när de går på en konsert ... 

Två tyska vänner och jag

En "anspråkslös" takmålning

En annorlunda konsertupplevelse

Den här veckan har jag (äntligen) insett att det lönar sig att börja läsa de många mejlen som skickas ut via universitetet. Det damp nämligen ner ett mejl om en konserttillfälle som inkluderar alla fem sinnen. Speciellt intressant ur en blivande speciallärares synvinkel.

En intressant del av konserten var då publiken ombads sätta öronproppar i öronen och hålla ballongen i famnen. På så sätt kunde vi ta del av musiken genom de vibrationer som överfördes via ballongen. Det var faktiskt intressant, en helt ny sorts musikupplevelse.

Som följande fick vi lyssna till en berättelse med förbundna ögon. Berättelsen handlade om mat och verklighetstrogna ljud ingick. Före vi fick ta bort ögonbindeln fick vi också smaka på den rätt som tillagats. 

Det intressanta med det här inslaget var hur otroligt hjälplös (obehagligt hjälplös) jag kände mig med ögonbindel. Att förlora hörseln var inte nära på så obehagligt som att inte kunna se vad de andra gjorde. En intressant aspekt av språkinlärning.

Icke belysande formuleringar

Tillsammans har vi brottats med en omfattande tentbok den här veckan. Det behöver inte betyda att det var enkelt att diskutera bokens innehåll på italienska. När någon av oss hade fått en uppenbarelse om vad bokens byråkratiska språk faktiskt innebär i praktiken, ville man ge ett beskrivande exempel. Men lycka till med att kortfattat dra ett beskrivande exempel på italienska ...

Med andra ord, jag insåg att de där små belysande exemplen inte ligger nära till hands på italienska som gör att en annan person kan enkelt förstå hur man tänker. Ack så frustrerande.

Santa Lucia på italienskt sätt

Internet har svaret - människorna i kyrkan köade för att få sina ögon välsignade! (Se tidigare inlägg om hur italienarna firar 13 december).

Italienska högtider - 13.12

Till min stora förvåning firas Santa Lucia också i Siena! Här hölls det en marknad med lokala godsaker till hennes ära. Och den var minsann fullproppad med godsaker - socker, nötter och choklad om vartannat.

Italienarna har verkligen på klart att socker passar bra med allt, varenda tänkbar frukt och nötsort hittar man med ett "sockerskal" runt (jag kan inte hur jag än försöker komma på hur man säger "candied" på svenska, kanske någon kan hjälpa mig?).

Överlevnadsguide

för att gå på en toskansk marknad veckorna inför julen - det jag önskar att jag skulle ha vetat några timmar tidigare

Det här såldes i varje marknadsstånd:

Brigidini (se bilden till vänster) - söta "chips" med smak av anis.

Torrone (se bild här) - en sorts nougat typisk för den italienska julen

Men varför det var en enorm kö in till kyrkan, det förstår jag ännu inte. Jag måste följa strömmen för att ta reda på. När jag äntligen kom innanför tröskeln såldes det ljus och brödbitar, och de gick åt som smör i solen. Efter att ha stått och trängts en bra stund kom jag in i kyrksalen där folk delade upp sig i olika köer, en kö framför varje präst. Jag fick ingen klarhet i vilka ritualer som försegick, men skönt var det att komma ut på gatan igen efter trängseln.

Här finns ett fotogalleri från marknaden med sevärda bilder:

http://www.sienafree.it/siena/142-siena/43441-la-festa-di-santa-lucia-a-siena-fotogallery

Ett språk är mera än orden

Igår hände något som kändes stort efter en hel termin i Italien utan att ha stött på andra nordbor. Jag var på kursinformationstillfälle och professorn var en dansk kvinna som pratade vem vet hur många språk. Det måste vara ovanligt med nordbor på universitetet, för också hon kommenterade under tillfället att "ja och vi förstår varann".

Idag ska jag skriva ett mejl åt henne med några frågor. Det är dock inte så enkelt, för beroende på vilket språk jag skriver kommer jag att använda helt olika tonfall och sätt att formulera mig.

Naturligast vore det att skriva på italienska, för vi är i Italien och båda av oss talar italienska. Italienska formuleringar känns dock alldeles alldeles för stela och formella för kommunikationen mellan två nordbor.

Engelska skulle också vara ett smidigt alternativ eftersom kursen handlar om akademisk engelska. På engelska behöver jag inte vara riktigt lika stel som på italienska. Det som gör engelskan svår i det här fallet är att vi inte befinner oss i en engelskspråkig miljö varav jag har känslan av att mina formuleringar skulle vara italienska men med engelska ord.

Kvar blir det då svenska. Fördelen med svenska är att jag bäst känner till de kulturella normerna och att jag vet att två nordbor är två enkla människor utan behov av alla världens formaliteter som italienarna älskar. Men att skriva ett mejl på svenska ... känns lika konstigt som att skida i juli.

Halv tio hemma hos mig

Middag hemma hos mig en vanlig tisdagskväll

Fyra händer och en vinflaska.

Vinflaskan vald enligt vår egen metod - gå till en supermarket, hitta vinhyllan (-hyllorna), välj ut lämpligt italiensk offer och be den personen rekommendera ett gott lokalt vin. En träffsäker metod som nästan alltid funkar.

Ps. Adventsljus - check!

Min familjs favorit - Pestolasagne med kyckling blev en lika stor hit här som i Finland.

Samvaro på flera olika plan.

Från mitt fönster har man bra koll på människorna som skrålar på gatan.

Är mina finländska vanor brutna?

Vart är världen på väg när jag mitt i allt börjar bjuda vänner på middag klockan halv tio på kvällen!?

En riktigt god kopp te

Veckans glädjeämne är julteet som jag köpte i en specialaffär. Tesorterna i matbutiken är inget att hurra för, och en tepåse och en kopp varmt vatten på ett cafe får man betala 2-3,50 euro för. Italien är inte ett paradis för teälskaren, så glädjen är stor när jag för första gången köpt hem riktigt löste. Kvalitén bara ångar om alla koppar som jag dricker.

Att bo i kollektiv, fortsättning

Kakornas dag

Hemkommen efter en gigantisk lunch (italienare vet minsann hur man äter gott och mycket) med tillhörande två kakor till efterrätt, hade jag äran att smaka på en kaka som min kämpis har tillrett medan jag varit borta. 

Italienare vet minsann hur kakor skall lagas. Jag ligger således inte i riskzonen för att inte få tillräckligt med godsaker.

Italienska högtider - 8.12

Julgranen i min italienska kämpis rum

Den åttonde december firar den katolska läran immaculata conceptio. Om jag förstått saken rätt firar de att Maria, Jesu mor, fått ett särskilt privilegium från Gud.

Den åttonde december är dock mycket mer än en religiös högtid, det är också då som italienarna klär julgranen och vanligtvis har man en stor familjemiddag.

Efter att ha frågat runt bland mina italienska vänner vad de brukar göra den åttonde december fick jag idag ett helt nytt svar. En kille sa att den åttonde december är den dag som man smakar på sitt hemmagjorda vin som man tillverkat från sin egen vinträdgård. Ja, för här är det en vanlig hobby att ha sin egen vinträdgård och tillverka sitt eget vin.

Efter ljusprocessionen i domkyrkan

Igår kväll var jag för första gången på en katolsk mässa. I slutet av mässen delades det ut ljus med en pappersdekoration runt, och hela församlingen gick ett varv i Sienas domkyrka med ljusen tända ackompanjerade av en sång om Ave Maria.

Sienas vackraste julgran

Siena är ingen grön stad, här finns bara sten och åter sten. Men i takt med julens ankomst dyker det upp julgran efter julgran. Den här är absolut min favorit, den tar andan ur mig varje gång jag går förbi den i mörkret.

På jakt efter en vy

Ledda av ett vykortsmotiv frågade vi oss fram till platsen var man kunde hitta denna fantastiska vy i Rom.

Uppdraget som först verkade relativt enkelt visade sig vara ganska utmanande.

I ett skede trodde vi att jakten var lönlös, och vi försökte skapa vår egen häck runt Peterkyrkans kupol.

Till slut fick vi vår belöningen bakom den här dörren.

Dock endast genom ett hål eftersom parken inte är öppen för allmänheten.

What a bummer

Dagen då jag hela dagen går och väntar på att få prata på skype klockan 19, bara för att inse att jag  missberäknat tidsskillnaden med en timme och gått miste om min skype-träff. Fråga mig inte om jag känner mig snopen.

Att frysa utanför Finlands gränser

Inbillar jag mig, eller är det faktiskt så att köld känns kallar när man är utanför Finland? Eller är det så att i Finland har man den rätta utrustningen för att möta kylan, medan man utanför Finland försöker tackla kölden så gott man kan? En tredje hypotes skulle vara att här dominerar värmen klimatet, så när kölden väl kryper in så blir man som tagen på bar gärning.

I alla fall, köld hindrar inte italienarna för att gå med shorts. Jag har sett en tonårskille med shorts på torget när jag gick och frös med min dunjacka och igår såg jag en kille som var ute och springa i korta shorts och en t-skjorta. ISkallt.

Spår av översvämningarna

I Rom.

Nostalgi på självständighetsdagen

6 december 2012

Finlands självständighetsdag

En solig och kall vinterdag i Siena:

Däremot minns jag fjolårets självständighetsdag som om det var igår ... 

Glögg

Pepparkaksmuffins med lingon

... och en iskall självständighetscermoni på torget.

Noterar till min förtjusning att en mjölkkartong stod på bordet för exakt ett år sedan!
Italienarna får skrämselhicka av att vi dricker mjölk med maten,
jag finner det ganska roande :)

6.12.2011

Bilder från Rom

Här är några av mina favoritbilder från helgen i Rom

Kastanjer till salu