Italienare

En av de många sakerna som gör att jag tycker om italienare - idag stannade busschauffören för en familj med många barn som stod och väntade på att korsa vägen. Jag satt längst fram och bevittnade konversationen mellan busschauffören, bussens guide och familjen på gatan, som mest bestod av gester (att italienarna gestikulerar mycket är inte en myt!).

Busschauffören stannar den fullastade bussen medan mamman i familjen desperat försöker samla alla sina barn och tillhörigheter för att äntligen få korsa vägen. Busschauffören vevar ner fönstret för att upplysa familjen om att en motorcykel håller på att köra om den stillastående bussen. Mamman ler lättat och lyckas ta halva gänget över vägen. Kvar står mormor med en kille i treårsålder som vägrar gå över vägen, hon drar och drar i killens hand som vägrar följa med. Ni skulle ha hört busschauffören och guiden gemensamt instämma (och gestikulera) åt mamman något i stil med "nämen killens kramdjur ligger ju på kvar på gatan". Mormoderna föstår gesterna från bussen, och killen följer lydighet med henne när kramdjuret är i tryggt förvar.

Att söka lägenhet i Italien, del 4

Att förstå vad den andra personen säger var mitt kriterium för att hitta en lägenhet för en vecka sedan. Efter att ha sett två lägenheter och haft otaliga telefonsamtal på italienska har jag det kriteriet fått nya dimensioner, välbehövliga sådana. Okej, det räcker inte med att jag förstår vad personen säger, jag måste gilla lägenheten också. Fastän det kostar mig hela mitt självförtroende. Å andra sidan, idag gjorde jag mitt första trevande försök att säga någonting roligt på italienska, på telefonen ännu till.

En bit av Turkiet

På min språkkurs finns det flera turkar. Jag gillar dem verkligen, de är otroligt trevliga och experter på att vara gästfria. Som pricken på i trodde en dam på bussen idag utgående från mitt utseende att jag kommer från Turkiet. Det är definitivt ett land och en kultur som intresserar mig och som jag skulle vilja göra en djupdykning i.

Ännu lite mera Palio

Okej, sista gången jag laddar upp bilder från Palio,  jag lovar. Men jag tycker bara det är så intressant att följa med de lokala traditionerna, vilket märks i det jag skriver och säger!

En häst som blir välsignad inför att loppet

Stadsbo klädd utgående från sin stadsdel

Orvieto, Umbrien

Vädret

Jag är nog lite förvånad själv, att jag inte nämnt vädret en enda gång sedan jag började blogga. Efter att ha jobbat med äldre människor brukar jag vara lite för bra på att prata om vädret.

I alla fall, här är vädret klockan 22.30 en onsdagskväll. På dagarna har vi haft ca 40° i skuggan. Det bästa med värmen är att man måste ta sig an en lugnar livsstil. Det gillar jag. Ingen vits att stressa, inget blir bättre av det när det är varmt ...

Jag hinner dock inte njuta så mycket av värmen, vi har lektioner från klockan 8.30 på morgonen till klockan 18.30 på kvällen. Det är minsann en ordentlig dos undervisning per dag, speciellt då allt går på italienska!

Ännu några bilder från Palio

Flaggorna som representerar deltagarna i Paliot 

Ivriga fans som säkrar sig en plats intill staket i den stekheta solen
sex timmar före racet börjar

Att söka lägenhet i Italien, del 3

Jag har bra och dåliga nyheter.

De bra nyheterna är att jag har lyckats göra mig förstådd på italienska på telefonen. Det betyder att jag faktiskt har sett en lägenhet med egna ögon.

De dåliga nyheterna är att det enda som var bra med den här lägenheten var utsikten som var helt magnifik. I princip allt annat var bristfälligt.

Inget napp den här gången alltså. Jag hade kanske hoppats att jag skulle ha en sån tur att det skulle nappa på första försöket, men inte den här gången. Nya tag!

Sommarens bekännelse

Jag har en bekännelse. Hela sommaren har jag flera gånger per vecka varit inne på skolans hemsida för att kolla om mina sista kurser från våren registrerats på mitt studieregister. Idag är dagen då jag äntligen ser 180 vackra studiepoäng på min studieplan. Nu har jag bara lite pappersarbete kvar och så är jag pedagogie kandidat. Härligt! :)

Siena

"Tack-tack"

Efter att ha gått på en språkkurs i över två veckor var idag första gången som jag under lektionstid hann slutföra en uppgift innan vi började gå igenom den. Vilken lyx.

Vår lärare har bokstavligen eld i baken, hennes favoritmetod kallar hon ”tack-tack”. Det innebär att hon snabbat rabblar upp några grammatikregler innan vi gemensamt börjar går igenom en uppgift. 

På måfå väljer hon ut vem som ska svara på följande uppgift, ingen har förstås ens hunnit läsa dem före vi börjar genomgången. I praktiken innebär det att jag de oftast inte har en aning om vad uppgiften går ut på, för instruktionerna kommer endast en gång och med blixtens hastighet. När det sedan plötsligt blir min tur att svara är det bara att hoppas av hela sitt hjärta att man hinner skapa sig en liten idé om vad uppgiften går ut på MEDAN man läser upp ett påstående som man sedan skall korrigera sekunden efteråt.

Efter fem timmar av en sådan undervisning kan man äntligen sätta sig ner och läsa rubriken på de uppgifter man gjort. 

Att (fortsättningsvis) bo på internat

Idag har jag utökat mitt förråd av husgeråd. Hittills har jag ätit från en liten engångsplasttallrik med hjälp av några plastbestick som jag tagit från en cafeteria och som jag diskar och återanvänder. Jag har verkligen fått upptäcka poängen med att använda en normalstor tallrik, för att äta från en assiett är verkligen frustrerande, inget hålls på fatet. Idag passade jag på att ta hem en normalstor plasttallrik från samma lunchrestaurang. Nu kan livet börja på riktigt ;)

Att söka lägenhet i Italien, del 2

Att söka lägenhet i Italien ser ut såhär. Min strategi för att hitta en lägenhet är att försöka FÖRSTÅ vad personen i andra sidan telefonluren säger. Det betyder i praktiken att man får dra ner på de krav man kan ha då man behärskar språket felfritt. Trots allt måste jag säga att det är fantastiskt spännande och oftast kul att lära sig ett nytt språk. En kryddad vardag har väl ingen tagit skada av än så länge.

En italiensk lösning

Låt mig få presentera en vardaglig syn i Italien, "allt i allo"-automaten. Du hittar den där du minst anar det, och om du inte använt upp alla dina mynt till att dricka italienskt kaffe kan du köpa det mesta från den här automaten. Ovanstående exemplar kan erbjuda dig saker allt från pastasås till graviditetstest.

Att söka lägenhet i Italien, del 1

Det är inte precis varje dag som man söker en lägenhet på italienska. Idag hade jag ännu ett frustrerande telefonsamtal på italienska då jag inte hur jag än försökte kunde förstå allt vad mannen sade. Det är så frustrerande att inte förstå! Det roliga är att mannen mitt i allt började räkna upp ett flertal städer i Italien, och ni kan ju gissa att jag som redan var alldeles lagom förvirrad blev ännu mera förvirrad! Nu efteråt gissar jag att han ville bokstavera ett namn åt mig genom att räkna upp städer, men gissa om en sådan sak kan var förvirrande när man som utlänning dimper ner i ny kultur! Nästa gång jag är i Finland och skall beskriva något för en utlänning vet jag åtminstone hur jag inte skall göra ;)

Fiori, Umbria

Olivtäd

En vinodling

Ett fält med solrosor

En dagstidning

Igår köpte jag en italiensk dagstidning att läsa på tåget. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att tidningen skulle bestå av 80 sidor, plus en tillhörande bilaga på cirka 30 sidor. Jag förstår inte hur någon kan lyckas läsa en sådan tidning per dag!

Kulturkrockar

Det finns speciellt två saker som jag har svårt att vänja mig vid i Italien. Den ena är att man inte betalar kassören genom att ge pengarna, utan man lägger dem på disken eller i en skål som oftast finns framlagd. Det verkar bara så oartigt i mina ögon, och jag har svårt att sluta försöka räcka kassören pengarna fastän jag flera gånger fått ogillande blickar riktade mot min framsträckta hand.

Den andra saken är att man säger Pronto då man svarar i telefon. Det går helt enkelt inte in i mitt huvud att jag inte får säga en motsvarighet till hej då jag svarar i telefonen.

(Kuriosa - idag har jag haft mina två första telefonsamtal på italienska. Låt oss säga såhär, det var två stora steg i rätt riktning. Fast de var inte speciellt graciösa, snarare tvärtom och det multiplicerat med tio)

Florence

Idag har jag varit i Florence som ligger 1,5 timme med tåg från Siena. Vi blev så förvånade över hur lättillgänglig Michelangelo's staty David var att vi måste ta fram en bild på statyn och jämför om vi faktiskt hittat rätt staty. Inga stora konstgurun som besökte Florence idag inte...

Il Palio, dagen med stort D

Okej, det blir lite tjatigt med allt prat om il Palio. Precis så är det också här i Siena. Det är det enda man pratar om. I alla fall, idag var den stora dagen då det riktiga loppet var. Jag hade gått på stan sedan morgonen och tagit del av alla festligheter som förknippas med loppet, så då sista chansen att ta sig in på torget för att se loppet var beslutet att ta bussen hem och se loppet via internet enkelt. Folk hade då suttit på torget sen morgonen i stekande solsken för att få en plats bredvid stängslet.

En intressant upplevelse var att se när en av hästarna blev välsignad inför loppet. En stor mängd turister samt lokala stadsbor samlades utanför en kyrka för att utföra vissa riter och be till Jesu mor om välsignelse inför loppet. Vanligtvis tar man in hästen i kyrkan, men eftersom den här kyrkan har trappor ville man inte riskera hästens hälsa inför loppet. På bilden ovan ser man den gråa hästen som blev välsignad där jag var. Som ni ser vann den inte, istället hamnade den in i en klunga med fem andra hästar som alla föll i en kurva. Det var en salig röra av ryttare och hästar, ryttarna lämnade kvar på marken medan hästarna fullbordade loppet. Bilden ovan är tagen från http://www.sienanews.it/2012/08/16/fotogallery-le-immagini-dalla-piazza-del-campo/# där man också hittar mera bilder (och en massa information om det så intresserar).

Vann gjorde hästen med en ryttare som bär rosa och gula kläder. Jag tog en bild på ekipaget tidigare under veckan, ni hittar dem längre ner på sidan :) Det var första gången på 22 år som den stadsdelen vann loppet, så ni kan tro att glädjen var stor (vilket den i och för sig säkert skulle ha varit oberoende vem som skulle ha vunnit, så funkar det här).