Igår hände något som kändes stort efter en hel termin i Italien utan att ha stött på andra nordbor. Jag var på kursinformationstillfälle och professorn var en dansk kvinna som pratade vem vet hur många språk. Det måste vara ovanligt med nordbor på universitetet, för också hon kommenterade under tillfället att "ja och vi förstår varann".
Idag ska jag skriva ett mejl åt henne med några frågor. Det är dock inte så enkelt, för beroende på vilket språk jag skriver kommer jag att använda helt olika tonfall och sätt att formulera mig.
Naturligast vore det att skriva på italienska, för vi är i Italien och båda av oss talar italienska. Italienska formuleringar känns dock alldeles alldeles för stela och formella för kommunikationen mellan två nordbor.
Engelska skulle också vara ett smidigt alternativ eftersom kursen handlar om akademisk engelska. På engelska behöver jag inte vara riktigt lika stel som på italienska. Det som gör engelskan svår i det här fallet är att vi inte befinner oss i en engelskspråkig miljö varav jag har känslan av att mina formuleringar skulle vara italienska men med engelska ord.
Kvar blir det då svenska. Fördelen med svenska är att jag bäst känner till de kulturella normerna och att jag vet att två nordbor är två enkla människor utan behov av alla världens formaliteter som italienarna älskar. Men att skriva ett mejl på svenska ... känns lika konstigt som att skida i juli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar