En dag i Florence

Den här veckan har jag äran att ha gäster hemifrån. Vi inledde tiden tillsammans med en dag i Florence. 

Min fantasibild över hur det ser ut i Italien .. efter 9 månader här hittade jag äntligen cafét som precis motsvarade min fantasibild, till och med den supertrevliga kyparen som inte kunde ett ord engelska passade perfekt in.

Kupolen i domkyrkan i Florence

Tydligen behövde huset byggas ut

Pålägg på italienskt sätt

Det som vi kallar pålägg och lägger tillsammans med smör på mörkt bröd kallar italienarna Tagliere och äts med kniv och gaffel från en tallrik. Köttet skivas på plats och är av högsta kvalitet. Bröd serveras till, men skall ätas som tillägg, och inte som underlag för vad vi skulle kalla pålägg. Det är fantastiskt gott och en njutning för ögat.

Skillnaden

"Bara en annan medeltida mur uppe på en kulle" -  för italienarna är det inget speciellt alls, för en finländare efter nio månader i Italien är det fortfarande en fantastisk syn.

Lagerbladshäcken

Det jag alltid förknippat med torra löv i en plastpåse att krydda soppan med tycker italienarna är en bra häck.

Ett halvt lagerblad

En "lagerblads häck"

En söndagspromenad

Vinrankor och olivträd

 

Monteriggioni

En ensam vallmo

På en äng utanför Siena

En pizzabagare och hans ugn

Lördag eftermiddag

En stjärnklar natt

Tänk att telefonen kan fånga några av stjärnorna på bild. Har man lika smutsig skärm som jag har kan de dock vara lite svåra att urskilja.

Vardag

Idag överraskade jag med själv när jag

1. inte handlade bröd till lunch

2. ens tänkte tanken på att koka mat i mitt kök

3. faktiskt kokade mat i mitt kök

4. överträffade mig själv och gjorde en riktigt god sås som nästan smakade som en autentisk kinesisk rätt.

Kan man få en adrenalinkick av att laga mat? Nog när man gör det så sällan som jag gör. Inte för att jag inte vill laga mat, helt enkelt för att jag får skrämselhicka av vårt smutsiga kök och av att jag är trött på att städa upp efter andra.

Queens day

I tisdags firade vi Queens day som är en stor dag i Holland. Därför klädde vi oss i orange (så gott det gick), packade med oss kritor för att måla flaggor på folks kinder och åkte iväg till Firenze för att smaka på atmosfären av något som skulle kunna motsvara vad vi kallar en kulturnatt. Skillnaden vara bara att det var så sjukt mycket folk på gatorna i Florence att det knappt gick att ta sig fram. 

Tack vare flaggorna på våra kinder blev vi flera gånger stoppade, både av andra holländare (okej, jag var bara en låtsas holländare, men det duger) och av andra italienare som på italienska kommenterade våra flaggor utan att veta att vi förstod allt de sade. Under kvällens lopp fick jag en finländsk flagga på kinden, och hör och häpna kände folk på stan också igen den finländska flaggan. Jag mötte t o m en annan finländare tack vare flaggan på min kind. Tänk att en flagga kan skapa så många människomöten!

Kaos på gatorna

Mitt italienska äventyr

Det som från början var en fix idé om att åka till Italien för att ta reda på hur länge det tar för en vanlig dödlig människa utan språkbegåvning att lära sig ett nytt språk är nu ett äventyr med två kvarstående månader. När jag steg på flyget i Vasa i augusti hade jag två tankar i huvudet, "det här blir katastrof" och "vilken idiot kom på den här idén". Nio månader senare vet jag följande:

- Man behöver inte ha ett språköra för att lära sig ett nytt språk, med en läraktig attityd och en vanlig envishet kommer man förvånansvärt långt. Om till och med jag, som avskydde allt som hette språk fram  till att jag var 20 år kan lära mig ett helt nytt språk, då är ingenting omöjligt.
- Man kommer aldrig ut ur ett äventyr den samma som man var före man steg in i äventyret. Det blir antagligen inte som du tänkt dig, men det blir garanterat inte som det var förut. Låt inte alla dina knasiga drömmar ligga på hyllan och samla damm. Att prova på är aldrig ett misslyckande.

Kan man vara förälskad i ett språk? Jag är helt galen i italienska. Det enda som skrämmer mig med att återvända norrut är hur jag kommer att klara mig utan italienska.

Tjuvtittning

Människorna i Siena laddar upp för sommaren med att ivrigt öva att slå på sina trummor och vifta med sina flaggor. Det finns en viss rytm som alla följer, oberoende vilken stadsdel man kommer från. När man minst anar det kan man av misstag komma på några ynglingar som tränar sig på denna makabra konst.

Flaggan från stadsdelen var jag bor

Lejonets gap

Gårdagens upptäckt - man ser ju rakt igenom lejonet !

Domkyrkan i Siena

En man på en stege

Runt hörnet var jag bor ser man detta

Talamone, på en udde i Toscana

Nära Grosseto, i södra delen av Toscana, hittar man Talamone som är en liten stad belägen på en udde som består av klippor. För att ni skall förstå känslan av stället lånar jag en bild från Wikipedia:

Talamone, bild från Wikipedia

Mina bilder:

Bra försök

Så här gick det i helgen då vi skulle skypa med våra väninna i Tyskland - vi lyckades skypa med oss själva. Det faller definitivt in i kategorin billigt roligt.

Festligheter för Santa Caterina

Ett kropplöst huvud såg jag inte igår då heliga Caterina firades igår på torget, däremot en ordentlig tillställning på torget med tal, viktiga personer, flaggor, trummor, representanter från olika institutioner (t ex från brandkåren, röda korset...).

Italienska högtider i Siena

Några rader om italienska högtider som är aktuella just nu i Siena.

En liten del av processionen

I torsdags, 25 april, firar italienarna att de blivit fria från nazisterna. Med andra ord betyder det att italienarna ser på dagen på samma sätt som vi ser på vår självständighetsdag. Den 2 juni firar man att Italien blev en republik, men det verkar som att italienarna ser dagen de blev fria från nazisterna som en viktigare dag. Den 25:e april är här en ledig dag och italienarna åker ut på utflykter, endera för att besöka en annan stad och äta en stor lunch eller på en picnic ute i naturen.

I Siena firar man idag (28.4) sitt viktigaste helgon, heliga Katarina. Hon ansågs leva speciellt nära Gud och är en viktig symbol för Siena eftersom hon kom härifrån. Häromdagen fick jag reda på att hennes kropp finns balsamerad och öppen för allmänheten att se i en liten kyrka här i Siena medan hennes huvud och ett av hennes fingrar finns i en annan kyrka, också de fyllt synliga. Idag när man firar henne går man bland annat en procession med hennes kroppsdelar.

En av stadsdelarna i Siena har på gång en fest som heter duga. De har ett festprogram som sträcker sig över två veckor och med ett flertal aktiviteter varje dag. Söndag morgon klockan nio vaknar jag av att det låter som åskan släppts lös i staden. Genom mitt fönster ser jag människor från Siena, utklädda i medeltida kläder, paradera runt runt runt stadskärnan med åtminstone 10-15 trummor som de ivrigt slår på. De måste ha gått flera varv runt staden, för de höll på i åtminstone en timme och såg till att inte en enda kotte i Siena kunde sova.

Maremma i Toscana

Efter att ha bott i Toscana sedan augusti är ordet maremma vid det här laget välbekant. Människorna i Toscana använder det som ett förstärkningsord/svärord. Däremot var det inte förrän förra veckan som en kompis berättade åt mig att ordet kommer från att det finns en region i Toscana som heter Maremma, och att det var dit som pesten först anlände och sedan spreds till resten av Toscana. Därför används namnet ännu idag som ett ord för att uttrycka något negativt.

Bara någon dag efter jag fick reda på att det finns ett ställe som heter Maremma blev jag erbjuden av en grupp vänner att följa med på en utflykt till just Maremma. Efter att ha suttit fast i trafikstockning en timme strax utanför Siena (15 km på 1 h) kom vi så småningom oss fram till kusten och Maremma. Trots att vädret var molnigt var det så pass varmt att vi kunde ta oss en tupplur på stranden i bara t-skjorta.