Sirmione vid Garda sjön

Kan vi tacka Ryanair för att Garda sjön är så pass välkänd i Finland? Jag var där för några veckor sedan och kunde förstå varför så många finländare vill besöka sjön, speciellt Sirmione var en ljuvlig plats.

När man plötsligt sitter ensam kvar

Det finns ett ord på italienska som betyder att det är dags att ta paus, men efter en vecka med lektioner har jag ännu inte lyckats luska ut vad det magiska ordet är som gör att alla helt plötsligt reser sig upp och går ut mitt i lektionen.

I väntan på dörrlåsets ankomst

Jag vet inte vad det är med italienarna, men de tycker tydligen att det är helt onödigt att låsa dörren till toaletten. Det är mera undantag än det är vanligt att det finns lås till wc:n. Med andra ord betyder det att jag har lärt mig att alltid knacka på dörren före jag går in, eller att vara beredd på att ropa upptaget så fort någon börjar rycka i dörrhandtaget. Man får vara med om både det ena och det andra, speciellt på allmänna toaletter.

Oliver

Siesta på torget

Min lördagseftermiddag bestod av en ordentlig lunch på en studentrestaurang och en siesta på torget som avslutades med en kaffe på italienskt vis, stående vid bardisken.

Ett nytt vardagsrum

Flytthjälp

Igår kväll flyttade jag, och till min hjälp hade jag två goda vänner. När jag kom till Italien hade jag bara min rinka som vägde 16 kg, två månader senare har mina saker tredubblats. Och mer lär det bli för vintern närmar sig också här.

Nu bor jag i en lägenhet mitt i stan, med domkyrkan som min närmaste granne och huvudtorget på bara två minuters gångavstånd. Jag kan fortfarande inte tro att det är sant när jag ser porten till mitt hus, det är som att bo i ett museum och ha de vackra gatorna och torgen i Siena som vardagsrum.

Är det sant?

Kan det här faktiskt stämma? Jag har svårt att tro mina ögon.

En oförglömlig upplevelse

Jag kan inte glömma den här vandring mellan två av byarna i Cinque Terre. Det var en otrolig upplevelse att alldeles ensam gå bland vinrankorna längs med kanten på ett berg och se ut över havet och husen som klättrade upp längs med bergsväggarna nere vid vattenlinjen.

En mörk kväll och en fästning

Igår kväll upptäckte jag att det finns en fästning i Siena. Det är en sak att upptäcka en ny skogsdunge, men att hitta en fästning runt hörnet var en helt ny upplevelse...

Imorse klockan nio

En föreläsning i Italien. Ett smockfullt auditorium, människor sitter lutade mot alla väggar i hela rummet, också mot scenväggen. Det droppar vatten från ventilationen i taket, lektionen avbryts och alla skrattar. Tekniken krånglar och föreläsaren tappar rösten på grund av att mikrofonen vägrar fungera. Nu och då avbryts föreläsaren av några frågor från publiken. Stämningen är livad med präglad av respekt för föreläsarens kunskap. Jag kan inte få nog av det här landet! :)

En givande diskussion

Oktober i Siena

En ordkaramell

Det italienska språket bjuder på många mysiga benämningar. Till exempel ballare il tip tap, vilket bokstavligen betyder att dansa tip tap, på svenska säger vi kort och gott (och lite trist) att steppa.

Bland spanjorer

En bild från Cinque Terre som ganska bra beskriver hur det är att inte vara spanjor bland utbyteseleverna i Siena! Jag har också hittat flera goda vänner bland spanjorerna.

Min skolväg

Vardag

Idag har jag inte bara haft min första lektion, utan mina två första lektioner. De var varandras motsatser, den ena var intressant, enkel att förstå och föreläsaren talade tydligt och klart och utgående från den beskrivningen kan man gissa hur rolig den andra lektionen var som har den fenomenala schemaläggningen tisdag, onsdag och torsdag kl 18-20.

Idag fick jag också smaka på min första riktiga strejk för det här året. Tack vare strejken fick jag tillbringa tre timmar på stan utan något att göra i väntan på nästa lektion. Fast det var inget problem efter att ha varit i Italien i två månader, jag har glömt allt vad en produktiv vardag betyder. Och jag njuter av det.

En italiensk skol"start"

Med anledning av jag idag upptäckte att en kursstart är uppskjuten med en vecka resonerade jag att chansen att det kan finnas både en och annan professor till som också vill förlänga sitt sommarlov är stor. Och hade jag rätt? JA.

Första skoldagen i Italien

När jag väl hittat lokalen var min lektion skulle äga rum hittade jag en lapp som meddelade att kursstarten är uppskjuten med en vecka. Man kan ju fråga sig varför, och svaret på frågan är den samma som på många andra frågor som dyker upp i vardagen här - därför att vi är Italien.

I cafeterian hittade jag några andra utbyteselever som hade haft samma upplevelse som jag. Den här bilden sammanfattar ganska bra hur min första skoldag var:

(inte så produktiv)

Perugia, Umbrien

Jag spenderade helgen i Umbrien, i Perugia träffade jag en studiekompis från språkkursen i Augusti. Idag börjar mina lektioner på universitet och jag kan erkänna att det finns några fjärilar i magen också inför den här skolstarten.

Ser vyn bekant ut?

Italienska poliser

Lenka och jag

En ny bekantskap

På torget

Min syrianska kämpis

Språkutmaningar

Det är en sak att förstå orden som en person säger och en annan sak att faktiskt första VAD den säger. Jag vet inte hur många gånger jag pratat italienska med någon och förstått ordens betydelse utan att ha en aning om vad det faktiskt innebär. Jag har lärt mig att det vanligtvis beror på kulturella skillnader eller på att den andra personen tror att vissa saker är självklara att jag vet, vilket inte är fallet.

En annan frustrerande situation är när information ges via en mikrofon, men talaren inte använder mikrofonen som den skall användas. Det är en utmaning för de i publiken som inte har språket som modersmål!

En torsdagskväll

Siena

Det är underbart att vara tillbaka i Siena, det är en helt ljuvlig stad!

En italiensk prioritering

Jag fann det ganska underhållande att se hur italienarna hade fullt upp med att byta namnskylt på bordet framför talaren under dagens informationstillfälle med cirka tio stycken talare. Det krävdes mycket ansträngning för en detalj som jag inte finner särskilt väsentlig, speciellt inte på ett introduktionstillfälle för utbyteselever.

Radda in Chianti, Toscana

Staden heter faktiskt Radda in Chianti, men jag föredrar att ragga i Chianti.

Inskriven

Nu är jag inskriven på Università di Siena, vilket betyder att jag nu VET att jag kan stanna här. 

Jag kan inte bestämma mig om det är bra eller dåligt att vara finländare på mitt universitet. Idag var det en professor som förvånat höjde på ögonbrynen när hon hörde att jag var finländare, hon sade att det aldrig tidigare varit en finländare på hennes (och nu också min) fakultet. 

Till viss del har finländarna också ett positivt rykte eftersom många har bilden av dem att vara ordningsamma och ordentliga. Men å andra sidan har jag märkt att en finländskt pass också väcker många fördomar. Idag var det en tjej som sade åt mig med förvåning i rösten att "du är ju inte en av de inåtriktade finländarna som jag hört talas om".

En trappa på landet

En eftermiddag som präglades av tristess ledde till ett bildexperiment.

Till fots

Skördetid

Jag kan inte få nog av att beundra alla de vackra vinodlingarna som i Toscana finns i samma utsträckning som vi i Finland har gran och tall. September är skördemånaden för vindruvorna, och överallt ser man tunga vindruvsklasar hänga från vindruvsplantorna. Och vilken doft ...

Agriturism Italien

Agriturism i Umbrien

Jag har den stora glädjen att få upptäcka ännu en sida av Italien, agriturismen. Det är helt ljuvligt att få bo på en helt vanlig bondgård ute på landsbygden. Bondgård i Toscana innebär i praktiken att det är en gård som odlar vinrankar och olivträd.

En självmordsbenägen staty

I San Gimignano

Kan man som fotograf vara diskret med denna?

Höststart

Under de senaste dagarna har det hänt många saker som inte dokumenterats på grund av en internettorka orsakad av ett åskväder. Jag har återvänt till Siena, flyttat in i min nya lägenhet, hälsat mina föräldrar välkomna till Toscana, inlett min karriär på universitet i Siena och konstaterat att hösten har anlänt också här.

Igår var jag på ett av välkomsttillfällen för utbyteselever i Siena. Men jag vet fortfarande inte om jag kan börja studera här eller inte, det enda jag hört från universitetet är ett mejl med ansökningsblanketterna bifogade som jag fick i ... hm ... april? Jag har tydligen blivit helt tagen av den avslappnade italienska attityden, för på välkomsttillfället träffade jag några andra studeranden som tydligen hade skrivit in sig på universitet. Tydligen har jag varit i Italien nästan två månader utan att tanken slagit mig att jag borde skriva in mig. Jag vet inte vem som är värre, universitet eller jag.

Äntligen hemma

Det känns som jag mest bott på tågstationer den senaste tiden. Här är två bilder som jag idag tog på tågstationen i Florence påväg tillbaka till Siena. De representerar hur lycklig jag är över att packa upp min väska, en gång för alla.

Skönhetsideal i Milano

Nästan varje gång jag är på huvudtågstationen i Milano ser jag kvinnor som har inplåstrade näsor. De har en stolt hållning, som om de vore stolta att visa upp för världen att de både har modet och pengarna som krävs för att göra en skönhetsoperation.

Att vara på resande fot

Nu har jag varit i Italien i knappa två månader och tack vare mitt flitiga resande har jag hunnit vara med om det ena och det andra. Jag har lärt mig att:

En interrail tågbiljett är överskattad. För höghastighetstågen som det faktiskt lönar sig att ha en interrail biljett för, kräver både förhandsbokning och en tillmötesgående biljettförsäljare, vilket oftast inte är en realistisk kombination. Att förhandsboka en interrail resa är ta bort charmen med sättet att resa.

Så om de snabba tågen inte är ett smidigt resesätt, vad finns det då för andra alternativ? Det finns ju förstås regionaltågen, som går relativt ofta och som är förmånliga. Men att ha ett byta mellan två regionaltåg som är mindre än tio minuter är en dålig idé. Endera får du vara beredd på att du kommer att få ändra dina reseplaner eller så kan du försöka springa mellan tågen som om du hade eld i baken. Kort sagt förutsätter regionaltågen en hel del flexibilitet, improvisation och bra springskor.

Som tur finns det ju mer än höghastighetståg och regionaltåg. Det finns lokaltåg och intercity tåg. Intercity tågen har jag redan tidigare uttryckt min åsikt om, med en interrail biljett har man ingen plats vilket för mig ofta har inneburit att jag sitter i gången med min väska i famnen. Lokaltågen är ju också mysiga, speciellt när jag som idag skulle ta lokaltåget till en metrostation för att ta metron till tågstationen, men på grund av att lokaltåget var 20 minuter försenat hade jag ingen chans att hinna till mitt tåg.

Italienarna själva tycker om att köra bil. Men att köra bil här är en helt annan sak än i Finland, för så fort man far någonstans med bilen i Italien finns det konstanta problemet om man ska hitta en parkering. Jag hade svårt att tro att det skulle kunna vara så svårt att hitta en parkering som jag nu med egna ögon sett att det är.

Vad finns det kvar? Buss förstås. För de längre sträckorna krävs det förhandsbokning, men det kanske det kan vara värt. Bara man lyckas stiga av i rätt stad det vill säga! ;)

Dagens miss

Jag kan inte forsta hur jag lyckades stiga av bussen inte bara pa fel station, utan ocksa i helt fel stad*. Jag utnamner mig sjalv till dagens klant. Som tur ar det bara sex minuter kvar att det har dygnet, sa imorgon tar jag nya tag.

* Och synd var det att det bara gick en buss i timmen. Tur i oturen att jag steg av bussen bredvid en av farjans hallplatser, sa jag kunde istallet sadar lagom smidigt ta en bat till min slutdestination.