Jag vet inte vad som var konstigare, att äta riktigt typisk finländsk mat i Italien (så helt vad italienarna anser vara ett ätbart alternativ) eller att äta typisk julmat i juni. Som pricken på i tände vi ett ljus, allt för julfeelisens skull.
Oberoende hur konstigt det var kan jag nog erkänna att det faktiskt var gott. Och otroligt mättande. Det bor nog en finländare i min kropp trots allt.

Under gårdagens mörka åskväder tände vi ett ljus på jobbet, strax gick samtalet över till julen!
SvaraRaderaTänk vad ett ljus kan göra!
Radera