På en minuts promenadavstånd

Det är helt overkligt. För att komma till min portingång måste jag kryssa fram mellan turister. Turister som flockas, turister som poserar framför en kamera och turister som tittar i skyltfönstren. Jag kan fortfarande inte förstå att jag har nyckeln till ett av de gamla husen i min väska, och att jag är den som öppnar porten medan turister nyfiket kikar in i trapphuset. Tydligen vänjer man sig inte så snabbt med att bo mitt emellan de två största turistattraktionerna i en välkänd turiststad.