En äng på våren

Här tycks vallmon växa som ogräs. Den finns överallt, speciellt mellan olika buskar och på kanten av tågrälsar och vägar. Här och där stöter man på hela ängar fyllda med vallmon, det är så vackert att det gör ont i ögonen!

Vallmon på vägkanten

Tyska

Min första tyska tent står runt hörnet. Hade verkligen inte kunnat gissa att jag en dag skulle vilja lära mig tyska. Tänk så saker och ting kan ändras!

Civita di Bagnoregio i maj

I helgen besökte jag en av mina favoritplatser, Civita di Bagnoregio. Jag var där också i höstas, hur det såg ut då hittar du här http://ida-ly.blogspot.it/2012/11/civita-di-bagnoregio.html. I höstas var det en disig dag och löven på träden var illröda, i lördags sken solen och naturen blommade. Årstiden gjorde upplevelsen annorlunda, men platsen är för evigt lika magisk.

 

Vallmon och månen

På italienska heter åsnan asina,
inte långt från finskan motsvarighet, aasi.

En rolig helg

I helgen har jag haft äran att ha denna goda vän på besök! 

Min födelsedag

Dagen före min födelsedag bestämde jag mig för sådär halvspontant bjuda in några vänner på middag. Det blev en kväll helt över mina förväntningar, många många goda vänner kom och folk hade med sig mat och dricka precis som jag bett dem om. Själv stod jag för Flygande Jakob och kladdkaka med glass, som är två oslagbara och välbeprövade koncept bland mina vänner här.

Jag är så otroligt tacksam för mina fina vänner! Här kommer en bildbomb från kvällen.

Tyskland, Österrike och Nederländerna

Brasiliens motsvarighet till kokosbollar,
helt otrooooooooligt goda!

Spanien och Brasilien

Italien

Italien 

Schweiz 

Mina söta kinesiska rumskompisar

Nederländarna och Norge

Finländskt finbesök! :)

Italienska flaggan i form av jackor

Skrock och födelsedag

Italienarna tycker jag har en extremt dålig födelsedag eftersom de är lagda åt det vidskepliga hållet och tror att 17 är ett oturstal och att fredag en olycksdag. Fredagen den 17 maj firar jag alltså min födelsedag i Italien, och tror varken på att 17 är ett oturstal eller att det ger dålig tur att lämna nycklarna på bordet, låta paraplyet torka uppfällt, vara två om att bädda sängen eller att sova med fötterna mot dörren (för att nämna några). Nej, ett år i Italien har inte gjort mig mera skrockfull :)

Grisen från Siena

Cinta senese är en typ av gris som kommer från Toscana och Siena. Människor här har fött upp denna typ av gris i århundraden, men den var nära att dö ut på 1900-talet. Av grisköttet görs produkter som får en speciell smak, just eftersom det är en speciell grissort.

Griskultingar bara en dag gamla

Jag beklagar mitt osmakliga inlägg, men i samband med att jag introducerades till dessa grisar fick jag också se bondgårdens förvaringsplats av prosciutto crudo. Prosciutto crudo är alltså griskött som äts rått. Före det är ätbart hänger det i ett rum som detta i två år.