Examensdagen

Före

- nervösa var bara förnamnet på hur vi kände oss

Efter

Som lamm som just sluppit ut på grönbete dansade vi in till stan och firade med en segermåltid på torget. Det var förstås pizza och kaffe, vad annars då man är i Italien.

Såhär får man studiepoäng i Italien. I ett ihopstansat häfte. Jag tror att teknikens underverk glömde att göra entré i den italienska universitetsvärlden.

Hur gick det då, min examen? För dig som inte klurat ut vad som står i mitt häfte kan jag säga att det gick jättebra! :)

Kunskapens vägg lyckades jag banta ner till 11 sidor fullproppade med huvudbegrepp och nyckelord. Jag överträffade mig själv och lyckades faktiskt trycka in de flesta av dessa begrepp i mitt huvud. 

När jag stod öga mot öga med min professor insåg jag att mina farhågor var sanna, det var inte bara ett detaljrikt innehåll i kurslitteraturen, hela tenten bestod av detaljfrågor. Två frågor fick jag, och det hela var över på ungefär fem minuter. Vitsordet fick jag direkt i handen.

Det här blir nog den här bloggens längsta inlägg någonsin. Men jag kan ändå inte låta bli att kommentera dessa frågor som gav mig vitsordet jättebra. Först bad min professor mig beskriva Bartletts teori. Det som gjorde att jag mot förmodan kom i håg just Barlett och hans teori bland en djungel av namn på olika psykologer var att jag bredvid hans namn ritat en bild på leken "trasiga telefonen". Alltså beskrev jag hur man leker trasiga telefonen åt min professor.

Den andra frågan handlade om Paivio och la teoria della doppia codifica. Vad nu sen det är på svenska eller engelska vet jag inte (säger något om hur stor nytta jag kommer att ha av den här kunskapen i framtiden..). Den här frågan var betydligt enklare eftersom jag nu både fick veta namnet på gubben och på hans teori innan jag skulle förklara den.

Vad har jag lärt mig idag? Underskatta aldrig leken den trasiga telefonen.

Visdomsordet för dagen när världens mest detaljrika tent skall avläggas hittar vi i en bok - 

"facts are just stupid things".

Siena - too beautiful to pass by

Det är i princip omöjligt att ta en liten kvällspromenad utan att det hela urartar till en fotosession. Siena är för vackert för att gå förbi.

Trots att jag är lite bitter på hur examenssystemet fungerar här kan jag inte nog understryka hur mycket jag tycker om Italien. Trots allt. Det är väl det som det innebär att tycka om något, att våga erkänna dess brister.

Längtan efter att bli behandlad rätt

Hur är det att göra en examen i Italien? Såhär gick det för mina vänner idag.

En av mina vänner hade en muntlig examen idag på morgonen. Hon var först på plats för att kunna skriva sig först på listan över de som vill tenta kursen idag. När professorn anländer meddelar han att eftersom studeranden från två kurser har inbokat att göra sin examen samtidigt hos honom för de som går i den ena kursen komma tillbaka samma kväll eller i morgon. 

Efter att ha pluggat inför en examen i flera veckor, varit nervös och laddat upp är det inte precis det man vill höra på examensmorgonen. Min vän fick specialtillstånd och väntade fyra timmar utanför hans dörr tills det blev en lucka och hon kunde gå in. Och då var hon först på plats på morgonen.

Sen var det en annan vän som också hade sin examen idag. Jaa, eller det var meningen att det skulle gå att avhålla sin muntliga examen, tills professorn upplyste dem om att de allt får komma tillbaka nästa dag för just nu har han bokat in ett möte idag.

Oshyst, det är allt jag har att säga. Resten av adjektiven faller i censuren.

Det jag tagit för givet

Jag har som sagt en psykologi examen på torsdag, jag har tjatat om den nu ett bra tag. Det räcker dock inte att veta att man har en examen man måste också veta var och vilket klockslag som den kommer att hållas. Det låter som en banal fråga att ta reda, men det är inte så enkelt som man skulle kunna tro.

En checklista för att ta reda på var och när en examen hålls:

1. Fråga kurskamraterna - dem har jag inte sett sedan början av december då sista kurstillfället hölls

2. Fråga professorn efter en föreläsning - går inte heller, har inte sett till honom på flera månader

3. Skriv ett mejl åt professorn - det var ett bra försök, men jag fick aldrig ett svar

4. Fråga en mer erfaren studeranden på universitetet - bästa idén hittills, jag lärde mig att det finns en websida för att anmäla sig till examen, och det går fin fint så länge man har ett matrikelnummer (skulle mejlas åt mig i början av hösten, tror ni att jag har fått det!?) och ett lösenord (just det, dream on, det kommer jag aldrig att få när jag efter ett halvår inte ens har en matrikelnummer). Kanske något vi borde blivit informerad om när vi anlände i höstas?

5. Nu är goda råd dyra, det är dags att utlysa en officiell jakt för att få tag på professorn, tydligen är det enda sättet att få veta något. Det gäller alltså att pricka in den ena gången i veckan som han har mottagning på sitt rum, och tro det eller ej, men professorn dyker upp och han skriver ner namnen på oss för examen på torsdag.




Jaa just det, vilken tid hålls examen då? Den är muntlig och hålls individuellt med honom. Det här var hans svar:
"Det finns trettio namn före er på listan, men jag vet inte om alla kommer att dyka upp, alltså är det omöjligt för mig att säga vilken tid som det blir er tur."

Jaha? JAHA?

"Dyk upp någon gång efter klockan 12 och så blir det er tur efter att en kille som heter Oronzo."

Just det, "klart" som korvspad.




På vägen hem säger min väninna som idag lyckades få tag på platsen för var två av hennes examen kommer att hållas "Jag känner mig så glad, inte för att jag vet att jag kommer att klara av mina examen, utan för att jag äntligen vet var de kommer att hållas så att jag alltså kan ha en chans att komma igenom dem."

Välkommen till universitetsvärlden i Italien.

Grönsaksutbud i januari

Häromdagen slog det mig att det är JANUARI och jag handlar inhemska grönsaker. Vad sägs om inhemska tomater och gurkor, båda för mindre än 2 euro kg?

Kunskapens vägg

Det italienska universitets sätt att formulera målen för ett examenstillfälle håller på att ta knäcken på mig. Dessa DETALJKUNSKAPER hör inte hemma i mitt huvud.

Min överlevnadsteknik består av att försöka strukturera upp dessa detaljer på min vägg. Min kämpis tycker att det får mig att se ut som en psykopat som söker efter nästa mordoffer ;)

Jag föredrar att skoja bort situationen, för helst av allt skulle jag aldrig vilja se den där kursboken igen. Den väcker en helt ny sida i mig, en sida som är full av frustration och ilska. Jag gillar det inte.

Bagarglädje

Det ser gott ut, det som mina bagarglädje resulterade i häromdagen. Däremot var det en kaka fylld med alldeles för många smaker: för mycket mörkchoklad, för många pepparkakskryddor, för mycket havssalt.

Och ja, det ni ser på bilden är en äkta hederlig plasttallrik. Det är det som finns till buds i mitt kök. Det finns möjlighet att välja mellan den på bilden ovan och de som har en skrikig orange färg. Man vänjer sig förvånansvärt snabbt! :)

Ombytta roller

Den här gången är det vi i Italien som blir utan solsken.

Tre streck och en rakapparat

Jag har aldrig känt mig bekväm med att sätta upp en massa bilder på mig själv på bloggen, men idag skulle jag faktiskt vilja förevisa vad min frisör åstadkommit. Jag försöker alltså svälja min nervositet när jag bekräftar kommandot publicera.

Min frisör är en fantastik artist, se bara vad han gjort idag.

Okej, jag kunde inte låta bli att ladda upp den bilden. 

Så här ser det ut på riktigt.

Tja, det gula ljuset i mitt rum ger mig inte precis de bästa förusättningarna att fånga min nya punkfrilla. 

Det som jag ville förevisa, som inte riktigt syns, är hur halva mitt huvud är rakat, och den rakade delen dekoreras av tre linjer, en som går snett över hela huvudet och två små korta som går tvärs över.

(En punkfrilla - hur gick det på detta viset!?)

Kul! Jag älskar utforska nya horisonter. Även om horisonten den här gången sitter på baksidan av mitt huvudet, så att jag inte ens kan se den med mina egna ögon.

Blått möter brunt

Dagens bildskörd, en blå himmel efter en "snöig" kväll.

Årets första snö

Ikväll var jag i kyrkan och in i salen kommer det en flicka som viskar åt sin mamma att det snöar. Nyheten sprider sig om en löpeld och det tar inte länge innan också prästen snappat upp nyheten. Sienas första snö! Tja, jag var inte speciellt imponerad. Se på bilderna så förstår ni vad jag menar.

Nyfiken postutdelare?

Från Italien till Finland kommer ett brev fram på tre dagar, men i motsatt riktning krävs det fem arbetsdagar. Det skulle vara intressant att veta exakt vad/vem/vilka som gör skillnaden.

Myror går också framåt

Idag kände jag att jag tagit ett stort steg framåt i min språkförståelse. När jag pluggade inför min psykologi examen hände det sig flera gånger att jag läste en mening och förstod nästan direkt vad den innebar. Det hände så pass ofta som ungefär var tredje-var fjärde mening. Det är trots det en utmanande läsning, kursboken har 470 sidor. Jag lovar, det är många meningar.

Notera att det är en skillnad mellan att förstå vad en mening betyder och att förstå vad den den innebär. Det spelar ingen roll att jag kan alla orden som är uppradade efter varandra om jag inte får ut vad kombinationen av dem har för innebörd.

Jag går med myrsteg framåt. Skam den som ger sig.

En födelsedagsfest utan paraplyn

Fyra personer ryms under ett paraply. Det går ... nästan. 

Bara man går med pyttesteg och högt ropar till när man skuffats utanför paraplytaket. 

Längtan efter rättvisa

Idag frågade jag ut några italienare om hur de studerar inför en examen. Svaret jag fick sades med en alldeles självklart tonfall
"Jag börjar 20-30 dagar före examen, jag studerar varje dag också på veckosluten och håller på precis hela dagen".

En sak som jag verkligen uppskattar med det finländska universitetssystemet är att en av huvudingredienserna är rättvisa. Man vet inte nog att uppskatta det när saker och ting går rätt till, men när rättvisa inte är ett självklart koncept inser man hur mycket man saknar det. Här, fastän man pluggat precis hela månaden, kan saker och ting falla på det mest banala detaljer, som att professorn helt enkelt inte har lust att låta dig slippa igenom examen. Jag avskyr orättvisa!

Ju mera jag ser, upplever och får höra om det italienska universitetssystemet, desto mer uppskattar jag mina studier i Finland. Kanske är det en kliché, men det är sant. Jag önskar jag kunde bjuda in alla italienare till ett rättvist studiesystem i Finland, det är de värda.

Bra kaffesällskap

Dagens insikt

Varför fundera på vad man tror att andra människor tycker om en när andra människor sällan bemödar sig om fundera om de tycker något. Som till exempel han servitrisen som inte brydde sig om fastän vi bröt mot alla cafeets regler och glatt hälsade "ciao ciao belle" när vi gick.

En port och några duvor

Det låter inte som en speciellt fantastisk syn, men det var så fint så jag måste avbryta färden för att njuta av det jag såg.

Ser du duvan?

20 dagar i Finland, sista delen

 

   

Livet lär mig att det är

MÄNNISKORNA

som gör platsen.

Vintervyer utanför Siena

Med springskorna på fötter och kameran fastspänd i bältet begav jag mig idag ut ur staden för att upptäcka Toscana en relativt varm vinterdag. Åtminstone känns det för en finländare lyxigt att springa utan jacka i mitten av januari. Jag hade dock lite missräknat hur länge krafterna räcker när vägen består av den ena uppförsbacken efter den andra. Jag var nästan vid medvetande när jag kom tillbaka hem... Men de var det värt, för vackert var det!

Finländska tänder

Finländare har vita tänder tror italienarna efter att ha sett den här reklamen. 

Engelsk textning finns.