San Gimignano, Toscana

En stad känd för sina många klocktorn

De 13 klocktornen var imponerade, även om de ursprungligen var 72 st.

En vacker dörrklocka.
Ringen är förstås till för att du skall kunna binda din häst.

San  Gimignano är känt för sitt vin, så vinprovning var på sin plats

Lucca, Toscana

Idag var jag till Lucca, en stad som strax utanför Pisa, som är omgiven av en intakt stadsmur. Stadsmuren var förrädisk, den såg likadan ut hela varvet runt staden, så jag gick vilse mer än en gång. Jag kan inte skylda bara på muren, för nästan varje gång efter att jag gått in i en affär hade jag tappat riktningen när jag kom ut igen. Med andra ord såg jag samma gata x-antal gånger, så många gånger att det till slut blev riktigt pinsamt att igen gå förbi den där samma försäljaren.

Medan jag stod och väntade ut regnet såg jag några träd uppe på ett torn (se bild nedan). När regnet avtagit tog jag sikte på träden och började gå, och hittade ett vackert torn med en fin utsikt över stad. Uppe på tornet växte det faktiskt 4-5 träd.

Träd ovanför hustaken

Stadsmuren

Staden hade ett helt fantastiskt vackert torg som var omöjligt att få en bra bild på, men här är en lånad bild för att kunna dela med mig av känslan som präglar Lucca:

Soligt i Pisa

En till bild på tornet .. Man kan inte få nog av det.

Pisa, Toscana

Språkkurs avklarad (puh)

Lägenhet hittad (tjoho)

Nu, nu skall jag backpacka i några veckor. Imorse bestämde jag mig för att börja resan i Pisa.

Tornet i Pisa som verkligen lutar. Jag hade inte förväntat mig att det faktiskt skulle luta så mycket som det gör.

Det finns mera än ett lutande torn i Pisa

När regnet ställer till det

Tredje gången det regnar i Siena på en månad är morgonen då 200 studeranden skall ta sitt pick och pack och dra vidare. Låt mig säga såhär, det var många våta kappsäckar den morgonen. Det störtregnade hela förmiddagen.

Med min tältliknande outfit var båda jag och min väska torr. Jag skrattade gott åt hur jag såg ut, medan mina våta medstuderanden kallade mig för ett proffs.

Busstationen var översvämmade. De som hade rullväskor som var relativt torra, var inte längre torra efter att ha blivit dragna genom vattnet.

Glass i stora lass

Efter en månad i Italien har jag nya favoritsorter - ananas, persika och vattenmelonglass.

Ett brytningsskede

Under kan ske - jag är godkänd i kursen! Glädjen är stor! :) Den här veckans tenter har verkligen varit en anspänning, jag trodde verkligen inte att jag skulle kunna komma igenom tenterna för B2 examen i italienska. Idag kunde jag börja känna igen "gamla Ida", borta är den som gått med en knut i magen (och munnen - en knut i magen påverkar tydligen också munnen).

Nu är klockan 3:15 på natten, jag har just kommit hem tillbaka till kaoset i mitt rum. Imorgon bitti skall vi checka ut från internatet. Först gäller det bara att sova lite, och sen packa. Och bestämma sig vart jag skall åka imorgon, jag har fortfarande inte bestämt mig för vad jag gör eller vart jag far imorgon. Det känns som ett roligt äventyr! (Och som att jag verkligen borde ta mig tid för att fundera vad jag vill).

En sak är i alla fall säkert, jag kommer inte att sakna internatet. Det är otroligt hur man kan vänja sig att leva i smuts i en månad, men nu får det nog vara nog.

Att inte veta

Hm. Två nätter kvar av språkkursen, sen har jag absolut inga planer och inget boende. Det betyder att jag har ingen aning vad jag kommer att göra om drygt ett dygn. Synd att jag har så lite tid för att planera, för sådana äventyr som detta är sällsynta! :)

Att inte vara ensam

Det finns dagar då man plötsligt stannar upp och inser hur tacksam man är över att man har vänner.

Sedan finns det andra dagar då man gör sitt bästa för att hjälpa en vän, men lyckas istället göra situationen värre. Visst vore ändå livet ganska trist och förutsägbart utan relationer ... 

Den som söker ett äventyr, har äventyret så långt borta som avståndet till närmaste granne.

Todi, Umbrien

Att ramla i sin egen grop

Jag håller på att intala mig själv att det inte är hela världen fastän jag högst antagligen kommer att bli underkänd i morgondagens språkprov. Vem bryr sig om sex studiepoäng, egentligen ... Det borde åtminstone inte jag göra som inte ens har nytta av studiepoängen i min examen. Däremot får självförtroendet sig en ordentlig törn när jag inser att jag tillåtit mig själv att läsa språket på en nivå som jag inte når upp till.

Jag får försöka acceptera att optimisten i mig har grävt en grop framför min fötter, men att man med gott humör kan fortsätta vandringen även om jag har lite mull i fickorna.

Kaffe

Vad mera kan man säga, kaffe .. italienskt kaffe.

Och priset då? Cirka en euro.

Orbetello, Toscana

Man vet att man är i Italien då en dag på stranden bjuder på utsikt över två antika slott uppe på kullarna

Italienare

En av de många sakerna som gör att jag tycker om italienare - idag stannade busschauffören för en familj med många barn som stod och väntade på att korsa vägen. Jag satt längst fram och bevittnade konversationen mellan busschauffören, bussens guide och familjen på gatan, som mest bestod av gester (att italienarna gestikulerar mycket är inte en myt!).

Busschauffören stannar den fullastade bussen medan mamman i familjen desperat försöker samla alla sina barn och tillhörigheter för att äntligen få korsa vägen. Busschauffören vevar ner fönstret för att upplysa familjen om att en motorcykel håller på att köra om den stillastående bussen. Mamman ler lättat och lyckas ta halva gänget över vägen. Kvar står mormor med en kille i treårsålder som vägrar gå över vägen, hon drar och drar i killens hand som vägrar följa med. Ni skulle ha hört busschauffören och guiden gemensamt instämma (och gestikulera) åt mamman något i stil med "nämen killens kramdjur ligger ju på kvar på gatan". Mormoderna föstår gesterna från bussen, och killen följer lydighet med henne när kramdjuret är i tryggt förvar.

Att söka lägenhet i Italien, del 4

Att förstå vad den andra personen säger var mitt kriterium för att hitta en lägenhet för en vecka sedan. Efter att ha sett två lägenheter och haft otaliga telefonsamtal på italienska har jag det kriteriet fått nya dimensioner, välbehövliga sådana. Okej, det räcker inte med att jag förstår vad personen säger, jag måste gilla lägenheten också. Fastän det kostar mig hela mitt självförtroende. Å andra sidan, idag gjorde jag mitt första trevande försök att säga någonting roligt på italienska, på telefonen ännu till.

En bit av Turkiet

På min språkkurs finns det flera turkar. Jag gillar dem verkligen, de är otroligt trevliga och experter på att vara gästfria. Som pricken på i trodde en dam på bussen idag utgående från mitt utseende att jag kommer från Turkiet. Det är definitivt ett land och en kultur som intresserar mig och som jag skulle vilja göra en djupdykning i.

Ännu lite mera Palio

Okej, sista gången jag laddar upp bilder från Palio,  jag lovar. Men jag tycker bara det är så intressant att följa med de lokala traditionerna, vilket märks i det jag skriver och säger!

En häst som blir välsignad inför att loppet

Stadsbo klädd utgående från sin stadsdel

Orvieto, Umbrien

Vädret

Jag är nog lite förvånad själv, att jag inte nämnt vädret en enda gång sedan jag började blogga. Efter att ha jobbat med äldre människor brukar jag vara lite för bra på att prata om vädret.

I alla fall, här är vädret klockan 22.30 en onsdagskväll. På dagarna har vi haft ca 40° i skuggan. Det bästa med värmen är att man måste ta sig an en lugnar livsstil. Det gillar jag. Ingen vits att stressa, inget blir bättre av det när det är varmt ...

Jag hinner dock inte njuta så mycket av värmen, vi har lektioner från klockan 8.30 på morgonen till klockan 18.30 på kvällen. Det är minsann en ordentlig dos undervisning per dag, speciellt då allt går på italienska!

Ännu några bilder från Palio

Flaggorna som representerar deltagarna i Paliot 

Ivriga fans som säkrar sig en plats intill staket i den stekheta solen
sex timmar före racet börjar