Min första internatupplevelse

Trots att jag aldrig bott på ett internet förut skulle jag vilja påstå att jag bor på ett riktigt typiskt internat, med bara en nyckel per rum som två personer delar (redan det säger något om hur stora eller små chanser det finns för att vardagen skall löpa smidigt) och med några enstaka kök som hundratals människor delar på. I varje kök finns det några enstaka kylskåp, så det är på vinst och förlust som man lämnar något där för att se om det finns kvar nästa dag. Köksredskap och kärl är bristvara, likaså förnödenheter som diskmedel. Jag har snabbt konstaterat att jag vill införskaffa egna bestick koppar att äta från samt eget diskmedel och diskborste. Allt annat är under vad jag tycker är under mänsklig värdighet. Jag har alltså inte särskillt höga förväntningar på tvättstugan som jag ännu inte sett. I våningen under mig bor det (hur stereotypiskt låter inte det här), ett gäng som förser oss andra med hög (eller rättare sagt dånande) musik nattetid.

Jag delar rum med en tysk tjej, och konstaterar att trots att boendet inte är glamouröst är det inte alls så illa som jag hade trott att det skulle vara. Jag har mitt rum på femte våningen i en tornliknande byggnad, med två fönster med utsikt över en del av universitetsområdet. Jag har en säng med rena lakan, en hylla där jag förvara några morötter, och ett busskort i min ficka. Inte illa alls :)

Tyvärr är den internetuppkoppling jag har på internatet så pass dålig att bara det att jag lyckats logga in på bloggen är en förtjänst, så bilderna uteblir fastän de lyser med sin frånvaro.

Svenska i folkvimlet

På tågstationen på flygfältet i Rom i söndags fick jag agera turistguide på finlandssvenska. Tydligen hade jag tidigare fört en ganska högljudd konversation på svenska och det finlandsvenska paret kände igen mig i vimlet på tågstationen. Min första reaktion var hur otypisk finländsk jag varit som var högljudd på en allmän plats. Jag hoppas att jag kommer att lära mig bli lite mer som italienarna, som lever sig in i allt de säger och gör med passion och känsla. Här håller man inte tillbaka.

En glädjesång över italienska

Italien! Nu är jag här. Efter att ha varit i Italien två dygn kan jag konstatera att jag tycker om italienska. Okej, det var kanske ingen nyhet eftersom jag inte skulle vara i Italien idag om det inte var för att jag är intresserad av italienska, men att få se och höra språket användas på riktigt ... Wow.

Efter att det senaste året ha länsat biblioteket både i Jakobstad och Vasa på böcker om och på italienska är känslan av att få använda språket befriande. Jag var rädd att jag skulle ha svårt att komma över tröskeln att prata italienska, men jag har träffat några härliga människor här som är lika ivriga som jag att använda all den italienska vi kan. Så vi pratar så mycket italienska vi bara kan tillsammans. Vilket blir en hel del, trots att det vi säger är långt ifrån felfritt.

Jag har en känsla av att det här bara är introt till min glädjesång över det italienska språket.

Indieninspirerad packning

Hur packar man för ett år? Endera tar man fram en väska och gör sitt bästa med att få med lite av allt, eller så konstaterar man redan före man börjat packa att uppgiften är svårlöst.

För att göra en redan svårlöst uppgift lite roligare har jag bestämt mig för att lämna kappsäcken hemma och bara ta med det jag orkar bära på min rygg i en backpack. Jag provade just att lägga den nästan färdigpackade väskan på ryggen, och trots att den bara (?) väger 15 kg så konstaterar jag att det kommer att bli en svettig resa. Dock inte omöjligt, för jag minns den gången då jag bar upp en packning på 30 kg upp på ett mindre berg i Indien. I mörkret. På vått gräs och söndersmulade stigar. Jag tror inte den här resan bjuder på liknande utmaningar. Åtminstone förväntar jag mig att bära väskan den här gången på en asfalterad väg.

Jag kunde inte låta att rota bland mina gamla bilder från Indien, och hittade bland annat den här. Jag tog den morgonen efter den nattliga bergbestigningen.

    

Två gånger Rom

Min förkärlek för tåg blomstrar när jag har två flygbiljetter till Rom men ingen biljett därifrån. På jakt efter flygbiljetter blev jag positivt överraskad av Ryanair's stora utbud av destinationer i Europa! Rutterna till Tammerfors är varken många eller särskilt billiga, vilket jag trodde före jag upptäckte resten av utbudet.

Ett steg närmare

Nu har jag boende för mitt utbytesår! Tydligen är jag en av de lyckligt utvalda som skolan fixar det åt. Det känns som en lättnad att inte ha den karamellen att suga på som det första jag gör då jag kommer dit. Jag antar att det också betyder att jag är antagen, eller!?

Väntandets ädla konst

Jag proklamerar hårt att jag är påväg till Italien om en dryg vecka, men sanningen är den att jag inte har hört ett ord från universitetet där jag skall studera. Men jag har ju redan väntat på ett besked sedan mars, så ytterligare några dagar av osäkerhet skall väl inte ta kål på mig.

Finländska semestergubbar

Det är svårt att inte älska jordgubbar. Finländska jordgubbar får sin karaktär av att de har mognat under midnattssolen läste jag i Xenophobe's guide to the Finns*. Jag tror ändå att finländare älskar jordgubbar så mycket tack vare att de är så pass säsongsbetonade och att vi förknippar dem med semester...

* http://www.xenophobes.com/

Bloggstart

Välkommen till min nya Italien blogg! Trots att det är två veckor tills jag åker iväg har Italien funnits i mina tankar redan en längre tid. Tydligen så präglas det man pratar om av det man har i tankarna, för ni som träffat mig det senaste året har säkert i något skede hört mig tala om Italien. I det här skede borde en viss ursäkt riktas speciellt till mina studievänner som minsann fått höra om hur utbytesplanerna framskridit (såväl som "bakskridit"), likaså till min familj och vänner som fått (tvingats) ta del av mina tvivel och farhågor. Men, nu är jag snart påväg!