Fiori, Umbria

Olivtäd

En vinodling

Ett fält med solrosor

En dagstidning

Igår köpte jag en italiensk dagstidning att läsa på tåget. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att tidningen skulle bestå av 80 sidor, plus en tillhörande bilaga på cirka 30 sidor. Jag förstår inte hur någon kan lyckas läsa en sådan tidning per dag!

Kulturkrockar

Det finns speciellt två saker som jag har svårt att vänja mig vid i Italien. Den ena är att man inte betalar kassören genom att ge pengarna, utan man lägger dem på disken eller i en skål som oftast finns framlagd. Det verkar bara så oartigt i mina ögon, och jag har svårt att sluta försöka räcka kassören pengarna fastän jag flera gånger fått ogillande blickar riktade mot min framsträckta hand.

Den andra saken är att man säger Pronto då man svarar i telefon. Det går helt enkelt inte in i mitt huvud att jag inte får säga en motsvarighet till hej då jag svarar i telefonen.

(Kuriosa - idag har jag haft mina två första telefonsamtal på italienska. Låt oss säga såhär, det var två stora steg i rätt riktning. Fast de var inte speciellt graciösa, snarare tvärtom och det multiplicerat med tio)

Florence

Idag har jag varit i Florence som ligger 1,5 timme med tåg från Siena. Vi blev så förvånade över hur lättillgänglig Michelangelo's staty David var att vi måste ta fram en bild på statyn och jämför om vi faktiskt hittat rätt staty. Inga stora konstgurun som besökte Florence idag inte...

Il Palio, dagen med stort D

Okej, det blir lite tjatigt med allt prat om il Palio. Precis så är det också här i Siena. Det är det enda man pratar om. I alla fall, idag var den stora dagen då det riktiga loppet var. Jag hade gått på stan sedan morgonen och tagit del av alla festligheter som förknippas med loppet, så då sista chansen att ta sig in på torget för att se loppet var beslutet att ta bussen hem och se loppet via internet enkelt. Folk hade då suttit på torget sen morgonen i stekande solsken för att få en plats bredvid stängslet.

En intressant upplevelse var att se när en av hästarna blev välsignad inför loppet. En stor mängd turister samt lokala stadsbor samlades utanför en kyrka för att utföra vissa riter och be till Jesu mor om välsignelse inför loppet. Vanligtvis tar man in hästen i kyrkan, men eftersom den här kyrkan har trappor ville man inte riskera hästens hälsa inför loppet. På bilden ovan ser man den gråa hästen som blev välsignad där jag var. Som ni ser vann den inte, istället hamnade den in i en klunga med fem andra hästar som alla föll i en kurva. Det var en salig röra av ryttare och hästar, ryttarna lämnade kvar på marken medan hästarna fullbordade loppet. Bilden ovan är tagen från http://www.sienanews.it/2012/08/16/fotogallery-le-immagini-dalla-piazza-del-campo/# där man också hittar mera bilder (och en massa information om det så intresserar).

Vann gjorde hästen med en ryttare som bär rosa och gula kläder. Jag tog en bild på ekipaget tidigare under veckan, ni hittar dem längre ner på sidan :) Det var första gången på 22 år som den stadsdelen vann loppet, så ni kan tro att glädjen var stor (vilket den i och för sig säkert skulle ha varit oberoende vem som skulle ha vunnit, så funkar det här).

Lucia i en källare

Santa Lucia

Här är hon porträtterad, den Lucia som vi så varmt sjunger om i december, med ögonen på ett fat.

Bilden är tagen från en konstsamlingen som finns i en bank som är öppen för allmänhetens ögon bara någon enstaka dag i året. Som en dag som denna, den riktiga Palio-dagen.

Det intressantaste med det här besöket var att notera det stora antalet säkerhetsvakter. En grupp på tio turister kunde ha fyra par ögon tränade till att vakta konstskatter på sig. Och de kunde minsann sitt jobb, för jag blev tillsagd av att stå för nära en inglasad målning från 1300-talet. Då stod jag en meter från skyddsglaset.

Att bo på internat, fortsättning

Nu har jag sett tvättstugan på internatet. Låt mig fatta mig kort och säga att efter tre timmar, fyra tvättmaskiner och en söndrad tvättmedelsflaska har jag insett att det verkligen inte var värt ansträngningen. Jag vet inte ens om kläderna är rena eller bara annars blöta av tidigare användares kvarlämnade vatten.

Bilder från il Palio veckan

Tio hästar tre varv runt torget

En viktig del av den italienska kulturen är de lokala högtiderna. Här verkar det som varenda område eller region har sin egen högtid som ska firas med buller och bång. Lite som om varenda by och stad hade sin egen version av Jakobsdagarna.

Sienas stora folkfest är il Palio, som i väldigt korta ordalag går ut på att tio hästar springer tre varv runt torget. Så enkelt är det förstås inte, utan i hästkapplöpningen finns det en stora mängder planering, förberedelser, frivilligarbete men också pengar involverade. Plus en en mängd känslor. Hela staden älskar il Palio. Det är fascinerande att följa med händelserna, för folk lever verkligen upp!

Några intressanta detaljer angående kapplöpningen är att loppet till en rätt stor del avgörs med hjälp av tur. Till exempel väljs hästarna som ska delta i kapplöpningen ut på förhand, och lottas sedan ut till mellan de olika stadsdelarna som tävlar mot varandra. Trots att vissa hästar är betydligt sämre än andra (vilket ingår i tävlingen) så tappar ingen modet för det. Om det lag man håller på har blivit tilldelad en sämre häst ber folket istället lite mera till den heliga Madonnen, Jesu moder Maria.

Att lära sig alla detaljer kring hästkapplöpningen är en hel vetenskap för sig själv. I måndags lottades de tio hästarna ut till de tio contradan (stadsdistrikt) som deltar och nu bor de tio hästarna som kungar inuti stadscentrumet. Det betyder i praktiken att man, när man minst anar det, kan stöta på en häst i centrum tätt följd av 50-100 vrålande män. Nej alltså inte vrålande i syftet att de är arga, utan de vrålar/sjunger för att ... ja, varför de gör det vet jag inte riktigt. Åtminstone syns och hörs det att de är stolta över sin stadsdel och över sin häst.

Dagen med stort D, då den riktiga kapplöpningen kommer att ta plats är torsdagen den 16 augusti. Men två gånger om dagen den här veckan finns det så kallade "övningskapplöppningar", där var hästarna provas inför den stora finalen på torsdag. Två kvällar i rad har jag alltså stått på torget klockan 19.30 och trängts med tusentals andra för att se spektaklet. Hästarna med sina ryttare anländer med ett pistolskott och på en given signal är kapplöpningen igång. Innan man vet ordet av är det över, och folk strömmar till för att fira den häst som representerar dem.

Det här är bara en föraning på allt som finns att sägas om il Palio, jag önskar du kunde få uppleva ljudet, färgerna, lukterna, värmen, känslorna ... 

Spår på torget

Ett smakprov på il Palio, en folkfest a la Siena.

Pienza, Toscana

Pausa

Dagens pärla - Pienza. En helt ljuvlig plats. Tyvärr är min internetuppkoppling just nu allt annat än samarbetsvillig, så bilder kommer inom kort.

Det är svårt att ha bråttom när man är på en så ljuvlig plats som i Toscana. Man bara måste sätta sig när och njuta, av utsikten, av kaffe, av skoskav, av varma vindar, av att höra italienska, av att dricka någonting kallt och av att kunna dela det man njuter av med någon annan, även om det bara är tillsammans med en annan okänd medresenär som man tillsammans med konstaterat att sista bussen redan gått och att det regnar.

Choklad i joghurten

Det låter inte speciellt smakligt, men straticella joghurt är inte alls så illa som frukost. Fast å andra sidan, när man byter land så verkar allt som heter normala matvanor (sett ur ett finländskt perspektiv) försvinna.

Italiensk glass

När det finns en naturlig förklaring

I sex dagar har jag gått och funderat på varför alla polacker på min kurs varit så mycket i staden Bologna i Italien. Nu har jag fått veta att Polonia betyder Polen på italienska.

Dagens överraskning

I min grupp på språkkursen finns det många nationaliteter - tyskar, spanjorer, kroatser, schweizare, polacker, en svensk och jag. Vem är det som är först ut med att brusa upp under lektionen, om inte jag. Jag gjorde mig själv verkligen förvånad. För bara någon dag sen var det ju jag som deklarerade att vi finländare inte höjer rösten. Tji fick jag.

Bilder

Natt i Siena

Tre bilder från Siena. Bilden nere till vänster är tagen från internatet där jag bor.

En lokal folkfest

Igår var jag med om någonting häftigt. Några lokala italienare tog oss med till en lokal fest i centrum av Siena. För att ta oss dit gick vi upp och ner för flera gator för att sedan gå in i ett hus och ut på bakgården och ner för några trappor, och möttes av det här

Vilken atmosfär! Wow.

Italiensk studentlunch

En sak som jag inte lyckas förstå är hur lunchserveringarna här fungerar. Fastän jag tre dagar i rad gått till samma matsal har jag fortfarande inte den blåblekaste aning om vad som ingår i lunchpriset och vad som inte ingår.

Idag åt jag det som finns på bilden. Eller rättare sagt, jag försökte äta det, vilket var helt omöjlig mängd mat att konsumera trots att  jag hade helt tom mage då jag började. I studentlunchpriset ingår en pastarätt, en kötträtt, kokta grönsaker, frukt eller en efterrätt. Eller så gör det de inte. Som idag provade jag att byta ut kötträtten till en portion grönsallad, och det gick tydligen bra, så bra att jag också behövde ta en extra vattenflaska och en joghurtburk (joghurt till lunch, why!?). Vitt bröd i olika former är det också fritt fram att äta av så mycket man orkar. Tills nästa dag, då de verkar ha ändrat reglerna och mitt i allt får man inte ta en kötträtt utan en förrätt eller en extra fruktskål. Snacka om förvirrande!'

Glad finländare i Italien

Vilken glädje det är att märka att märka att jag förstår en lektion som hålls på italienska!

Kuriosa - I min närbutik finns det sex olika sorters tomatsorter. Svårt att välja!