Veckans Siena bilder

Att Italien är fasinerande och Toskana vackert, det är inget nytt, men jag måste ändå säga att Siena är min absoluta favoritplats. Det är så otroligt vackert här! Med tanke på att jag varit här sedan början av augusti och tycker jag att det säger någt att jag fortfarande hittar nya vinklar att fotografera. Det här är den senaste veckans bildskörd från min favoritstad. 

Igår ramlade jag av misstag in på den här gatan

Syrener i blom

Nyutslagna löv

 

Siciliansk musik på en trädgårdsöppning

San Galgano

Trettio kilometer utanför Siena finns ruiner av San Galgano, en före detta klosterkyrka. Kyrkan byggdes på 1200-talet på grund av det stora antalet pilgrimer som reste genom området. Redan på 1500-talet började kyrkan förfalla och  1786 rasade taket. Idag är ruiner restaurerade och det är definitivt en mycket vacker plats!

Chiusdino, staden som turisterna glömde

Chiusdino är en liten stad på en kulle i Siena dit inga turister hittar. Ett bättre exempel på en genuin toskansk småstad ute på landet är svår att hitta. Medan jag stod och drack en espresso på ett café lade jag märke till att en dryck som i Siena kostar åtminstone 5 euro kostar utanför turiststråket 2,50. Förutom billigt kaffe njöt jag av storslagna vyer över det toskanska landskapet och den mysig staden med dess smala gränder och brokiga hus.

 

Arbete med utsikt

En bakgata i Siena

När man ser den här bilden, visst känns det som om husen och vägen smälter samman? Väggarna nästan lutar in över gatan där den ringlar fram mellan husblocken. Det här är en av Sienas bakgator som vanligtvis är lugn även när turisterna flockas på huvudgatorna. 

Via Porrione

Mina ögon, som nya

Idag har jag uppdaterat mina linsstyrkor vilket i praktiken att jag bytt upp min livskvalité två steg. Tänk att man kan vänja sig med att se dåligt! Jag satt på torget och spanade in alla människor på avstånd, samtidigt som jag höll handen mot marken för att undvika yrseln som den nya synkvalitén innebär, åtminstone så länge som jag är ovan.

Min mångkulturella vardag

Jag kom just på mig själv med att ta en paus från att plugga tyska ord för att googla ett ord på italienska som jag ville använda för att skriva i ett sms åt en kompis. Efter att ha skrivit ett annat sms på engelska fortsätter jag återgår jag till att plugga tyska.

När jag tidigare bott utomlands i en helt enspråkig engelsk miljö tog det inte många månader förrän jag började tänka på engelska. Nu däremot, när jag lever i denna kompott av olika språk, är mitt tanke- och känslospråk fortfarande svenska. En intressant aspekt är att det är finlandssvenskan i sig som är viktig, jag har stora svårigheter hålla igång en diskussion med en rikssvensk.

En annan sak som jag lagt märke till är hur otroligt värdefulla mina mångkulturella erfarenheter är. Till exempel har jag enormt stor glädje av att jag varit i flera gånger i Kina i interaktionen med mina kinesiska roomies. På tal om om det, igår provade vi min roomies nästan oändliga (!) lager av peruker. Slutresultatet är att jag är ganska nöjd med mitt eget hår och min egen hårfärg.

Aprilvärme

Onsdagseftermiddag, 25° på torget. 

Ps. Vädret gör verkligen studierna lidande.

Varför inte smaka

I kväll i köket satt en italienare från Sicilien, en holländare, en kines och jag. Jag hivar fram en påse med salmiak och alla smakar lite motvilligt. Killen från Sicilien börjar tillreda sin pizza sådär lagom sent, när vi andra redan ätit för länge sedan, och vi tappar alla hakan av förvåning när han breder ut en hel gräddförpackning på pizzan. Det såg för förfärligt ut, men eftersom jag tvingat honom att äta salmiak kunde jag ju inte var sämre och smakade på hans pizza (vilken faktiskt var riktigt god). Då är det min kinesiska väns tur att ta fram en mystisk påse ur kylskåpet. Där tar däremot all smakarglädje slut, vi vrider oss alla tre på stolarna när vi ser att i påsen finns det torkade kycklingfötter.

Jag skäms över att erkänna att jag inte har tillräckligt med mod för att smaka på det som hon klassar som en delikatess. Jag inser att nästa gång jag blir bjuden på det finns ett nej inte som ett alternativ.

En tur i Chianti

I helgen blev det en riktigt ordentlig rundtur i Chianti. Chianti är ett område mer eller mindre mellan Florence och Siena som är känt för sitt vin. Den blev ganska mycket grundligare än vi tänkt från början, dels pga av dålig kommunikation, dålig information och en hel del förvirring när vi skulle köra. Vackert vackert vackert, men inget för den som har tendens att bli åksjuk i bilen. 

Här kommer en riktig bildbomb.

Utanför bilfönstret breder vinodlingarna ut sig över kullarna

Det är inte det lättaste att hitta rätt bland de krokiga vägarna

Borgen i Montefioralle 

Greve in Chianti

Vi hann också en sväng via Florence

På en kulle ute bland olivodlingarna

  

Aprilväder