Chiacchiere

En typisk sötsak som italienarna äter den här årstiden är chiacchiere.

På italienska betyder chiacchiere småprat eller skvaller. Degen är gjord av socker, ägg, mjöl, salt, smör och likör och vi lät den bearbetas i en brödmaskin varefter vi kavlade och plattade ut den i en pastamaskin. De färdiga bitarna friterades och toppades med pudersocker. 

Hur smakar de då? Ungefär som jag föreställer mig att friterad kex skulle göra. 

En pastamaskin

Bitarna friteras

Färdiga chiacchiere, bara pudersockret fattas

Sett på torget

På torget i Siena står det nu något som ser ut som ett skjul. Där kan man köpa friterade sötsaker typiska för karnevalen som firas den här årstiden i Italien. Idag såg jag en i personalen som såg ut att längta efter ett annat jobb...

Hemmagjorda gnocchi

Gnocchin är i princip små pastaklumpar som ofta är gjorda på potatis. 

Vi gjorde gnocchin med potatis och pumpa. Efter att ha ångkokat grönsakerna pressade vi dem och blandade ut dem med en massa mjöl. Sen var det bara att göra lång stänger av degen och rulla bitarna till små bollar. Bollarna skall koka i någon minut och är sedan redo att ätas med en sås gjord på t ex salvia eller pesto.

Okokta

Reda att avnjutas

Har jag någonsin uttryck min frustration över mina ytterst begränsade möjligheter att forma layouten på mina inlägg!? Jag hoppas ni har överseende, med varje inlägg med bilder bråkar jag åtminstone fem minuter, och oftast slutar det enda med att det ser ut som detta, helt osymmetriskt. SUCK.

Till minne av snön

Jag minns några snöiga dagar i Milano.

Bara de grövsta kängorna duger i italiensk snö

Underhållande felsteg

Jag har tagit mig an en ny utmaning i min språkinlärning - att göra intervjuer på italienska. Och sen skriva en artikel om dem på svenska. Det visade sig inte vara särskilt enkelt, det löjligaste är att min största utmaning var att lyckas pricka rätt artighetsfraser i intervjustundens hetta. Höjdpunkten var när jag hälsade god fortsättning på kvällen åt en äldre dam klockan 12 på dagen.

Man skall inte vara rädd för att tappa ansiktet om man bestämt sig för att lära sig ett nytt språk!

Lago di Pusiano, Milano

Dagen före himlen fällde ner 30 centimeter snö så var vädret så här fint. Bilderna är tagna från en sjö som heter Lago di Pusiano och ligger norr om Milano.

                  

En fallskärmshoppare

Sugen på kaffe?

McDonalds sätt att variera det italienska kaffet. De lägger till grädde. MYCKET grädde.

Jag betedde mig nästan som en amerikan när jag såg McDonalds i Torino, har inte sett en McDonalds sedan jag lämnade det finländska plattlandet. Inte för att jag är så speciellt förtjust i deras utbud, men jag kunde ändå inte låta bli att insupa atmosfären av flott och åter flott.

I Siena som är en stad i storlek med Vasa finns det ingen McDonalds. Det fanns en för några år sedan, men den blev tvungen att stänga. Här är det pastan och pizzan som sitter på tronen.

En rundtur i Torino

Här är några av mina bilder från Torino, var jag var förra veckan tillsammans med en god vän. Vi tycker båda mycket om att resa, så vi brukar försöka passa på att upptäcka ett nytt ställe varenda gång vi träffas. Tyvärr träffas inte vi tillräckligt ofta.

Torino

                 

Ser du vad jag ser? BERG! I love them.

                                         

Jag ser inte riktigt klok ut!

Min svaghet - berg. Med snö på.
Det kan inte bli bättre.

Utanför det här skyltfönstret stod vi och
dreglade så pass länge att killen i kassan fick sig ett
gott skratt.  Då kunde vi inte annat än gå
 in och beställa en enormt god tårta, monte bianco.
Tänk maräng och choklad och så kan
ni gissa hur god den var.

Den här bilden uppfyller alla mina stereotypiska bilder om hur det är i Italien.

SLUTLIGEN

Vad är Torino om inte Juventus.

Underhållning i Torino

Torino bjuder på underhållning medan det är rödljus. Ja, mot betalning förstås. Frågan är bara vad man riktigt betalar för, för båda clownen och "dansösen" var värdelösa.

Lägg märke till hur nära bilarna är parkerad. Only in Italy.

Dansören verkar mera rädd för hunden än för att bli påkörd.

Snö i Italien

Hur ironiskt är det inte egentligen att finländaren som vuxit upp med snö åker till Italien för att för första gången bli isolerad av snön.

Nästan slut på mitt snöäventyr

Jag är nu på väg hem till Siena och jag har inte ord för att beskriva hur mycket jag ser fram emot att komma hem, sätta ner ryggsäcken och slänga mig på sängen. Borta bra men hemma bäst, speciellt efter min första "isolerad av snö"-upplevelse. Tydligen uppskattar man friheten bäst när man blivit berövad från den. Tur hade dock jag som fick spendera dessa dagar men världens härligaste italienska familj. Det har varit som att bo i en exklusiv restaurang. Jag har fått vara med om att göra gnocchi och chiacchere (bilder kommer) och har blivit bjuden på hare för första gången i mitt liv.

Vinterdvala i ett snölandskap

Länge sedan jag varit så avspänd som idag, jag har absolut ingenting på gång. Tomheten väcker min nyfikenhet om hur den tyska grammatiken ser ut. Jag njuter av varenda minut som jag får sitta i en soffa (något jag saknar i Siena) och se solen lysa in genom fönstret. Det borde betyda att snön smälter och att jag kanske kan bege mig hemåt imorgon.

Snöigt värre

Igår föll det 20 cm i Milano, och inatt har det fortsatt att snöa. Att röra sig till fots på gatorna är nästan omöjligt, snön är för djup att gå i och på gatorna susar bilarna förbi. Det är i såna här situationer som en flexibilitet sätts på prov.

Vinterns rikligaste snöfall

Igår kväll gick solen ner ackompanjerad av en molnfri himmel, idag ser det ut så här. Skolor stängs och folk har svårt att ta dig från plats till plats. Livet stannar upp när medelhavslandet blir bombaderat av ymniga snömängder.

Det ryktas om snö

Morgondagen förutspås att bli en snöig dag i Italien. Väderleksrapporterna varnar för stora mängder snö i flera delar av landet och flera kommuner har bestämt sig för att stänga sina skolor imorgon.

Till och med finländaren måste erkänna att det rör sig om stora mängder när det t ex i bergen i Calabrien, en provins söder om Rom, beräknas få 3 meter snö. Jag befinner mig i Milano och här får vi nöja oss med 30 cm. Det är svårt att tro för idag har solen skinit från en klarblå himmel. Hur jag ska lyckas ta mig hem till Siena är en intressant fråga.

Bergstoppar i Milano

När jag vaknade imorse i Milano sken solen så jag klädde snabbt på mig och satte kurs mot bergen. Det är en konstig upplevelse att gå på helt plan mark men se snöklädda bergstoppar långsamt närma sig. Fast att jag skulle lyckas att nå dem till fots hade jag inte som mål, men bara att få beskåda bergstopparna mot en klarblå himmel gör mig helt lycksalig.

Bergsutsikt

En solig dag i Milano upptäcker jag att man ser alperna från min väns balkong. Det ni! :)

Focaccia för två

I Italien finns en butik för allt. Glöm alla stora varuhus som har alla tänkbara varor under samma tak. Hygienartiklar köper jag i ett parfymeri och glödlampor i en butik med hygienartiklar. Min nya favorit är restaurangen som bara säljer focaccia, ett så kallat focacceri.

Vad som gör världens godaste foccaccia ännu bättre är världens bästa sällskap att äta den med.

Staden som möter alperna

Välkommen till Torino och nej, du ser inte en syn, såhär ser det ut på riktigt.

Strejk

I dag står det bussar uppradade längs med gatorna i Siena och när jag gick förbi busstationen stod en stor grupp män klädda i en typisk busschaufförs outfit i en klunga och pratade. Det kan bara betyda en sak, det pågår en strejk. Men hur man hittar information om italienarnas strejkande, det har jag inte luskat ut. Inte ens med nätupplagorna av de tidningar som rapporterat från Siena.

Solnedgång på torget

Ett tecken på att sommaren är på väg när det faktiskt finns en solnedgång på torget. Under vintern orkar solen inte speciellt högt över husen.