En vecka med avsked, del X

Jag har redan tappar räkningen på hur många vänner jag tagit avsked av, därför kan jag inte kalla inlägget En vecka med avsked del 1. Och mera blir det inom de närmaste dagarna.

Ikväll åkte min härliga tyska kämpis hem. Kvar är ett tomt rum, många minnen och en ny vän för livet. Och väldigt många nya saker som hon lämnade efter sig, bland annat en stor säng som nu är i mitt rum. Tja, man måste ju försöka se saken från den positiva sidan, avsked är aldrig roligt.

Vita Florence

Efter två dagar i Bologna stannade jag i Florence på hemvägen, och kontrasten mellan en röd stad som Bologna och Florence där var alla hus går i vitt, var uppenbar!

Färghavet på en grönsaksmarknad

Bologna har många färger att bjuda på. Jag föll pladask för grönsaksmarknaden som hålls utomhus.

Italiens färger. Den vita grönsaken är en fänkål och är helgens upptäckt, den är helt otroligt god!
Italienarna tycker mycket om kronärtskockan, den uppe till vänster.

En italiensk köttbutik som man
ser i var och vartannat hörn.

Blommor såldes ute på gatan i januari

Parmesanostens förlovade land

Jordgubbar, i januari.

Ingen risk att man blir utan
parmaskinka i den här affären!

Smultron!

En kompetent telefonförsäljare

Telefonen med min finländska nummer ringer, i andra ändan finns det den enda typ av person som ringer på det nummret, en telefonförsäljare.

- Hej. Ringer jag olämpligt?
- Nej det gör du inte, men du ringer till Italien, vad har du för ärende? Svarar jag.
- Nej det vet jag inte ...

Nähä!?

Bologna uppifrån

Idag finns det bara 20 torn av de 180 stycken som en gång fanns i Bologna. Två av dem kallas The two towers och kännetecknar staden. Att det ena tornet lutar, det är inte svårt att se, man att båda tornen skulle luta var inte något jag märkte fastän jag klättrat upp i det ena av dem. Det var en klättring som hette duga.

 B

Tornets skugga

Om någon bild gör en höjdrädd så måste det vara den här,
att mitt finger syns tycker jag är en del av charmen.

Röda Bologna

Bologna var en otroligt fin stad där de röda husen och de valvförsedda trottoarerna skapade en speciellt stämning. Att det är en universitetsstad märktes tydligt i stadsbilden till exempel genom att det var många ungdomar i farten, det fanns flera typiska lunchställen för studeranden med billig pizza och att det var olika former av demonstrationer på gång. Staden präglas mycket av sitt universitet som är wikipedia menar att är världens äldsta. Jag reagerade också på att det var en stad med många invandrare (till motsats från Siena som inte alls är en internationell stad) och att turisterna lyste med sin avsaknad.

När jag lade in bilderna från Bologna på datorn insåg jag att jag knäppt flera än 250 bilder. Här kommer några av mina favoritbilder.

Ett odefinierbart fordon kör genom porten

Mitt fenomenala sällskap samt värdinna

En turistattraktion som föll mig i smaken,
den talande väggen.

Den äldsta delen av universitet i Bologna

Den första soliga dagen sedan jullovet och
vi började nästan drömma om att äta glass.
Det varade så länge vi satt i solen, i skuggans
bitande köld var glass det sista jag ville ha.

Anatomi klassrummet hur det såg ut förr.
Trots att rummet byggts upp efter att ha blivit bombat under andra världskriget
kunde jag inte låta bli av att fascineras över hur vetenskapen utvecklats.

Historia möter kaffe

Bara i Italien sitter man på ett café och märker att fondväggen består av en antik målning.

Bologna

För att fira min nya utmärkelse som ett levande encyklopedi inom kognitiv psykologi ställde jag väckarklockan tidigt och satte mig på bussen för att hälsa på en god vän i Bologna.

Jag kunde inte ha haft en bättre dag! :)

Mera bilder kommer, här är ett litet smakprov.

Examensdagen

Före

- nervösa var bara förnamnet på hur vi kände oss

Efter

Som lamm som just sluppit ut på grönbete dansade vi in till stan och firade med en segermåltid på torget. Det var förstås pizza och kaffe, vad annars då man är i Italien.

Såhär får man studiepoäng i Italien. I ett ihopstansat häfte. Jag tror att teknikens underverk glömde att göra entré i den italienska universitetsvärlden.

Hur gick det då, min examen? För dig som inte klurat ut vad som står i mitt häfte kan jag säga att det gick jättebra! :)

Kunskapens vägg lyckades jag banta ner till 11 sidor fullproppade med huvudbegrepp och nyckelord. Jag överträffade mig själv och lyckades faktiskt trycka in de flesta av dessa begrepp i mitt huvud. 

När jag stod öga mot öga med min professor insåg jag att mina farhågor var sanna, det var inte bara ett detaljrikt innehåll i kurslitteraturen, hela tenten bestod av detaljfrågor. Två frågor fick jag, och det hela var över på ungefär fem minuter. Vitsordet fick jag direkt i handen.

Det här blir nog den här bloggens längsta inlägg någonsin. Men jag kan ändå inte låta bli att kommentera dessa frågor som gav mig vitsordet jättebra. Först bad min professor mig beskriva Bartletts teori. Det som gjorde att jag mot förmodan kom i håg just Barlett och hans teori bland en djungel av namn på olika psykologer var att jag bredvid hans namn ritat en bild på leken "trasiga telefonen". Alltså beskrev jag hur man leker trasiga telefonen åt min professor.

Den andra frågan handlade om Paivio och la teoria della doppia codifica. Vad nu sen det är på svenska eller engelska vet jag inte (säger något om hur stor nytta jag kommer att ha av den här kunskapen i framtiden..). Den här frågan var betydligt enklare eftersom jag nu både fick veta namnet på gubben och på hans teori innan jag skulle förklara den.

Vad har jag lärt mig idag? Underskatta aldrig leken den trasiga telefonen.

Visdomsordet för dagen när världens mest detaljrika tent skall avläggas hittar vi i en bok - 

"facts are just stupid things".

Siena - too beautiful to pass by

Det är i princip omöjligt att ta en liten kvällspromenad utan att det hela urartar till en fotosession. Siena är för vackert för att gå förbi.

Trots att jag är lite bitter på hur examenssystemet fungerar här kan jag inte nog understryka hur mycket jag tycker om Italien. Trots allt. Det är väl det som det innebär att tycka om något, att våga erkänna dess brister.

Längtan efter att bli behandlad rätt

Hur är det att göra en examen i Italien? Såhär gick det för mina vänner idag.

En av mina vänner hade en muntlig examen idag på morgonen. Hon var först på plats för att kunna skriva sig först på listan över de som vill tenta kursen idag. När professorn anländer meddelar han att eftersom studeranden från två kurser har inbokat att göra sin examen samtidigt hos honom för de som går i den ena kursen komma tillbaka samma kväll eller i morgon. 

Efter att ha pluggat inför en examen i flera veckor, varit nervös och laddat upp är det inte precis det man vill höra på examensmorgonen. Min vän fick specialtillstånd och väntade fyra timmar utanför hans dörr tills det blev en lucka och hon kunde gå in. Och då var hon först på plats på morgonen.

Sen var det en annan vän som också hade sin examen idag. Jaa, eller det var meningen att det skulle gå att avhålla sin muntliga examen, tills professorn upplyste dem om att de allt får komma tillbaka nästa dag för just nu har han bokat in ett möte idag.

Oshyst, det är allt jag har att säga. Resten av adjektiven faller i censuren.

Det jag tagit för givet

Jag har som sagt en psykologi examen på torsdag, jag har tjatat om den nu ett bra tag. Det räcker dock inte att veta att man har en examen man måste också veta var och vilket klockslag som den kommer att hållas. Det låter som en banal fråga att ta reda, men det är inte så enkelt som man skulle kunna tro.

En checklista för att ta reda på var och när en examen hålls:

1. Fråga kurskamraterna - dem har jag inte sett sedan början av december då sista kurstillfället hölls

2. Fråga professorn efter en föreläsning - går inte heller, har inte sett till honom på flera månader

3. Skriv ett mejl åt professorn - det var ett bra försök, men jag fick aldrig ett svar

4. Fråga en mer erfaren studeranden på universitetet - bästa idén hittills, jag lärde mig att det finns en websida för att anmäla sig till examen, och det går fin fint så länge man har ett matrikelnummer (skulle mejlas åt mig i början av hösten, tror ni att jag har fått det!?) och ett lösenord (just det, dream on, det kommer jag aldrig att få när jag efter ett halvår inte ens har en matrikelnummer). Kanske något vi borde blivit informerad om när vi anlände i höstas?

5. Nu är goda råd dyra, det är dags att utlysa en officiell jakt för att få tag på professorn, tydligen är det enda sättet att få veta något. Det gäller alltså att pricka in den ena gången i veckan som han har mottagning på sitt rum, och tro det eller ej, men professorn dyker upp och han skriver ner namnen på oss för examen på torsdag.




Jaa just det, vilken tid hålls examen då? Den är muntlig och hålls individuellt med honom. Det här var hans svar:
"Det finns trettio namn före er på listan, men jag vet inte om alla kommer att dyka upp, alltså är det omöjligt för mig att säga vilken tid som det blir er tur."

Jaha? JAHA?

"Dyk upp någon gång efter klockan 12 och så blir det er tur efter att en kille som heter Oronzo."

Just det, "klart" som korvspad.




På vägen hem säger min väninna som idag lyckades få tag på platsen för var två av hennes examen kommer att hållas "Jag känner mig så glad, inte för att jag vet att jag kommer att klara av mina examen, utan för att jag äntligen vet var de kommer att hållas så att jag alltså kan ha en chans att komma igenom dem."

Välkommen till universitetsvärlden i Italien.

Grönsaksutbud i januari

Häromdagen slog det mig att det är JANUARI och jag handlar inhemska grönsaker. Vad sägs om inhemska tomater och gurkor, båda för mindre än 2 euro kg?