Civita di Bagnoregio

En bildbomb från en fantastisk plats

På vägen dit

Staden

 Märkt av tidens gång...

Utsikten

På väg tillbaka i skymningen

Den döende staden

Det var som att stiga in i en annan värld - Civita di Bagnoregio i Lazio. Staden är också känd som den döende staden eftersom dess sidor håller på att falla sönder. Det finns bara en väg in till staden och för att ta sig dit är fötterna det enda hjälpmedlet. Staden grundades för 2500 år sedan, men idag bor det bara några enstaka pinnar där.

Det var en helt otrolig upplevelse och min kamera är full med bilder som jag vill dela. Mera kommer alltså. Först ska jag försöka sova bort min feber.

Inbäddad i dimma i Umbrien

Solen sken i Siena och det var för varmt att ha på sig höstjacka , men redan efter 30 minuter på tåget söderut såg jag en ridå av dimma närma sig. Det var som att stiga in i en annan värld - en kall och ruggig värld där man bara såg några meter framför sig. Kall, men vacker!

När orden inte räcker till

Idag blev det riktigt konkret hur bristfälligt ordförråd jag har. Jag gick in i en syaffär för att köpa en stoppnål. Snabbt insåg jag att jag saknade ord för att säga vad jag sökte, och damen i affären tolkade mina handrörelser som att jag var ute efter en virknål. Jag borde ha vetat hur man säger nål och att sy på italienska, men i stundens hetta kom jag bara på ett ordet för nål börjar på a. Jag rotade i min fantasiförmåga för att hitta lämpliga ord, garn, tråd, att fästa (en tråd), vante... Men jag hittade verkligen inget ord som hjälpte mig. Det slutade med att jag tog fram min stickning och visade en lös trådända, bara för att få svaret att nej en sån typ av nål har de inte.

Vardag

Idag har jag haft en lång brottningsmatch med min förkylning som vägrar ge med sig. Tryckte i mig en ordentlig omgång medicin och gick ut för att äta en pizza med några vänner på kvällen, för att titta på samma fyra väggar hela dagen lång gör ingen glad. Och så måste man ju passa på att äta italiensk pizza så mycket man orkar när möjlighet finns. Jag kan fortfarande inte fatta att jag är HÄR, och att jag får höra italienska varje dag.

Klockan sex på morgonen

En sak som jag inte saknar är de finländska mörka vintermorgnarna när man får utöva all sin mentala styrka för att lyckas stiga upp ur sängen. Igår var jag för första gången med om det i Italien, att det var becksvart ute när jag steg upp. Jag har inga planer på att i fortsättningen stiga upp så tidigt, jag gillar mina ljusa morgnar.

På tal om prov

Jag vet inte hur många personer som gett mig olika tips för hur jag skulle kunna fuska i morgonens tentamen. Tydligen är det så pass vanligt att fuska på prov i Italien att till och med mammor hjälper sina barn att fuska! Och fusk förekom också under morgonens examen, även om föreläsaren gjort sitt bästa för att förhindra det genom att sammankalla en "övervakningstrupp" som spatserade runt i salen och genom att ge oss papper med olika provfrågor utan vår vetskap. Kulturkrock.

Onsdagsfeelis

Såhär känns det inför morgondagens tent.

Faktumet att jag sitter och söker bilder på nätet på hur jag känner mig, när jag egentligen borde försöka tynga in lite mer information i mitt förkylda huvud kanske säger ännu mera än mitt bildval.

Eller så kan man också tolka det ur den synvinkeln att jag behöver få uttrycka mig på något sätt och inte hittar de rätta orden.

Äh, det finns ingen bra bortförklaring. Jag måste helt enkelt bara försöka studera lite till.

En solig novemberonsdag

Okej, jag erkänner att hösten i Italien kan vara både kall, regnig och ruskig, men rätt så ofta dyker det upp dagar med strålande solsken och en alldeles klarblå himmel! Som idag.

Vadå vara diskret?

Efter den gången då professorn avbröt föreläsningen då han märkte att jag satt och stickade har jag varit mera uppmärksam på hur de andra studeranden beter sig under lektionerna. Och till min förvåning kan jag meddela att de flesta (åtminstone verkar) vara väldigt uppmärksamma på det som professorn säger. Att gå ut halvvägs under föreläsning, att pilla på telefonen och att rita gubbar i häftet förekommer också här, men faktiskt verkar de flesta lyssna förvånansvärt noggrant.

DÄREMOT - vad jag inte kan förstå är att det anses vara okej att snyta sig högt och ljudligt mitt under föreläsningen.

Gult i mörkret

Sienas fästning är idealisk att springa på eller runt en mörk höstkväll när man inte vill snubbla på kullerstenarna som utgör de smala gränderna i stadskärnan.

De gula löven har nu intagit staden. Däremot är gräsmattorna ännu gröna.

Nedanför fästningen

Ovanpå fästningen 

Ovanpå fästningen

Vackra Siena

På väg till en studentrestaurang för att äta lunch tog jag den här bilden. Studentrestaurangen är i byggnaden uppe på kullen, längst till vänster.

"Italiensk" kurslitteratur

Jag tog en titt i min kompis tentbok, och insåg snabbt att någonting var riktigt konstigt - boken är skriven både på italienska och grekiska! DET NI!

Kurslitteratur i Italien

Ett talande leende

Urklippt från dn.se

När ett leende säger mer än tusen ord ...

... det leendet möter mig när jag kommer hem från en lång dag.


Heja SAS!

Utmaningar i vardagen

Måndag klockan 12

Jag sliter mig (bokstavligen sett) från www.dn.se (hur skall det gå för SAS?)
och
jag sliter mig (sagt med en stor dos sarkasm) från min tentläsning,

för att ta en ny strid på universitetets kontor för internationella ärenden.

Min vardag

En heeelt underbar stad.

Höstmörker

Att bo i ett kollektiv, fortsättning

Det finns en mus i vårt hushåll. Någon har ätit upp i princip hela min (stooora) burk med nutella. Själv har jag öppnat lockat tre gånger. Undrar varför inte den råa löken har samma åtgång, den har minsann legat där på hyllan sen jag flyttade in.

Det finns en orsak varför jag har utvecklat ett nutellaberoende, jag bor ju faktiskt i nutellans förlovade land och jag är inte den enda som har fått ett svart hål i min magsäck med etiketten "plats för nutella".

Italienska höstfärger

Jag kan fortfarande inte förstå att det är faktiskt är november när vi vissa dagar har helt underbart väder med cirka 10 grader och strålande solsken. Igår kom jag ihåg att ta med mig kameran när jag var ute och springa. Det här är vad jag såg:

Höstfärger utanför mitt universitet 

Ett odefinierbart lövträd, har aldrig sett något liknande 

Ingången till en olivodling med stadscentrum i bakgrunden

Visst är oliver vackra!

Det toskanska landskapet tar vid direkt utanför stadscentrum

En gård utanför stadsmuren

En oliv- och vinodling. Vinodlingen i bakgrunden har underbara höstfärger

Höstfärgerna anländer i en ojämn takt, som man ser på den här bilden

Nämnde jag att jag älskar Italien? ;) Det är så otrooooligt vackert, också på hösten.

Kakmonster och språkfunderingar

En födelsedagsfest med tårta och massor med lekar. Now we're talking!

En språkkommentar: Jag har försökt mitt yttersta för att inte blanda in andra språk i mina blogginlägg. Det här var nu andra gången jag fuskade. Jag ska skärpa till mig, för jag är av den åsikten att svenska är ett rikt språk och att man (jag) inte är i behov av att blanda språk för att uttrycka mig. 

Sen faktumet att jag skriver på halvdålig svenska, det får man (den som läser) tolka som en del av upplevelsen av att läsa en interkulturell blogg. Faktumet är att jag inte använder svenska överhuvudtaget i min vardag i Siena, bara ibland framför datorn. Jag kan överleva faktumet att min svenska är lidande, men jag sörjer verkligen min finskas nedgång. Jag håller fast vid hoppet om att allt har sin tid.

I behov av upplysning

Jag hade aldrig förväntat mig att det här skulle vara lingvistik. Det känns mera som en matematikkurs med begrepp på hebreiska och instruktioner på turkiska. Jag sliter mitt hår och tummar sönder min bok för att få kläm på det. I timtal. Suck. Tenten har jag på torsdag, åtminstone vet jag att jag försöker.

Italienskt utseende

Jag tror jag aldrig sett så många personer med lockigt hår som i Italien! Både bland killar och tjejer. Nästan alla tjejer här har långt hår, vilket gör att lockarna kommer ännu bättre fram. Tjejer med rakt hår är faktiskt i minoritet. Nästan alla har åtminstone vågigt hår, och skruvlockar av alla de slag är vardagsmat.

Jag har nästan slutat vända mig om på gatan för att beundra människors vackra lockiga hår. Nästan.

Mera om översvämningarna

Jag vet inte om det hörts om översvämningarna i Italien utanför Italien?

I Sienas närområde har det sett ut såhär:

Bilden är tagen härifrån. Se länken för flera bilder.

Rom 

Bilden hämtad härifrån. Se länken för flera bilder.

Se en video här

Mogna oliver

Just nu är det skördesäsong för oliver. Jag gick en sväng bakom universitetsmatsalen och hittade en man på en stege som plockade oliver. Han använde ett verktyg som såg ut som en lingonplockare men med betydligt förre taggar. Under trädet hade han ett stort nät som samlade upp oliverna som han drog när från trädet.

Jag kunde förstås inte låta bli att ställa några frågor om olivplockning, fast han var inte speciellt ivrig på att berätta om plockandets ädla konst, istället ville han hellre prata om vad italienarna gör när det regnar. En humor som jag har svårt att förstå mig på.

 

En pastakväll/natt

Utsökt pasta tillredd i timtal av en finländsk man.

Inmundigad vid midnatt.

Ett lysande exempel på en kulturskillnad

På en föreläsning idag blev den föreläsande professorn avbruten av att en tjej bad honom förklara ett begrepp. Vad det var som han förklarade har jag glömt, men för att belysa sin förklaring åt studeranden på universitetsnivå gav han ett exempel från då "man äter lunch där hemma en vardag och ens mamma använder en annan bordservis än den hon vanligtvis dukar med". En konkret kulturskillnad, eller!? :)

Vatten på fel ställen

Det har regnat utan stop det senaste dygnet i centrala Italien. Några timmar från Siena ser det ut som på bilden ovan. Mera bilder finns här: http://www.iltamtam.it/Foto.aspx?id=207. Bilden är tagen från den länkade webbadressen.

Livets små glädjeämnen

På vägen hem träffade jag en god vän som bestämt sig för att stanna en termin till i Siena. She made my day :)
Ännu gladare blev jag av att märka att det pipande ljudet som stört mig det senaste dygnet inte längre hörs i mitt rum.

Vad som väcker mig varje sovmorgon

- Brrrrrrrrrrrrrr!

Fast det senaste dygnet har jag fått "njuta" av en hög ton från grannens trappuppgång som oupphörligen pulserar med en frekvens på cirka 5 pip i sekunden. Städmaskinen som kommer bara en gång i dygnet har plötsligt hamnat långt ner på listan över störande moment. Långt ner.

En fortsättning på mattemat

Jag har hittat världens godaste pesto i Florence.

Jag saknar ord.

(Tröst)äta

En regnig och seg måndag passar det perfekt att göra slut på sitt lager av salmiak och Fazers blå.

En oanvändbar papperslapp?

Hur roligt är det att ha en flygbiljett med ett flygbolag som är konkurshotat? Trots att jag har många märkliga flygplanserfanheter har jag inte varit med om allt, än!

En helg i Florence

I'm falling in love with this city.

När man är många

Att bo i kollektiv har många fördelar. Som i kväll till exempel, då jag fastnade med munnen i hallen och blev spontant bjuden på middag.  Med gemensamma krafter skrapade vi ihop våra rester och fick ihop en hejdundrande efterrätt med chokladtårta och fyra glassorter.

Matlördag

En lördag i Florence. Mat kaffe mat och kaffe. Jag drack två cappuccino på raken, smakade världens godaste chokladkex, åt en utsökt risotto och ramlade in på en utsökt matmarknad där jag blandade ost, salami, choklad, kex, bröd, chili, vin och pesto i en salig blandning.